<\/i><\/em><\/p>\nDavid grundade en sj\u00e4lvst\u00e4ndig stat som sedan levde vidare i minnet som Israels ouppn\u00e5eliga idealstat. David upptr\u00e4dde b\u00e5de som kung, profet och pr\u00e4st.\u00a0 Kungen ans\u00e5gs i det gamla Israel ha f\u00e5tt sin makt fr\u00e5n Gud, och han var b\u00e4rare av Guds Ande. Profeten fick tala ord fr\u00e5n Gud och tolka b\u00e5de Guds vilja och folkets n\u00f6d. N\u00e4r g\u00e5vorna till tempelbygget var klara tr\u00e4dde David fram som en pr\u00e4st inf\u00f6r hela f\u00f6rsamlingen och riktade en pr\u00e4sterlig uppmaning till den: Lova Herren, er Gud<\/i>. Och hela f\u00f6rsamlingen f\u00f6ll ner inf\u00f6r Herren \u2014\u00a0och f\u00f6r kungen, hans st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dare.<\/p>\n
David var en stor m\u00e4nniska och en stor syndare. Han drabbades av obegripliga motg\u00e5ngar. I alla situationer sj\u00f6ng han sitt jubel och sin n\u00f6d inf\u00f6r Gud. Efter hans d\u00f6d splittrades riket f\u00f6r att senare uppl\u00f6sas och utpl\u00e5nas. Men aldrig gl\u00f6mde man David, den lysande kungen, idealgestalten, den Smorde, Messias. Man v\u00e4ntade hans \u00e5terkomst som den kommande Fridsfursten, den som skulle \u00e5teruppr\u00e4tta riket i dess forna glans.<\/p>\n
Historien \u00e4r v\u00e4rd att ber\u00e4tta, d\u00e4rf\u00f6r att Jesus i allt han gjorde och sade hade David i \u00e5tanke. David var f\u00f6rebilden f\u00f6r Kristus, kungen, profeten och pr\u00e4sten. Kristus smordes med gl\u00e4djens olja, Anden, mer \u00e4n sina br\u00f6der. Han \u00e4r profeten som auktoritativt kung\u00f6r Guds vilja. Han \u00e4r pr\u00e4sten som p\u00e5 m\u00e4nniskornas v\u00e4gnar framb\u00e4r deras offerg\u00e5vor och v\u00e4djar f\u00f6r dem inf\u00f6r Gud. Jesu mor Maria visste mycket v\u00e4l att han var Davids son, eftersom \u00e4ngeln vid beb\u00e5delsen hade lovat henne: Han, Jesus, skall \u00e4rva sin fader Davids tron, och han skall h\u00e4rska i evig tid, och hans v\u00e4lde skall aldrig ta slut<\/i>.<\/p>\n
David var f\u00f6rebilden f\u00f6r Jesus, som \u00e4r f\u00f6rebild och fr\u00e4lsare. Jesus, Davids son, mottog kungahyllningen n\u00e4r han red in i Jerusalem och folket ropade V\u00e4lsignad han som kommer, Konungen<\/i>. Men han \u00e4r inte som andra kungar. Jesus fanns f\u00f6re tid och rum. Universum h\u00e5lls samman till en enhet i honom. Han \u00e4r Herre \u00f6ver alla makter i himmel och p\u00e5 jord. Denna Allh\u00e4rskare har verkligen r\u00e4tt till v\u00e5r underkastelse.<\/p>\n
Andra kungar underkuvar folken och s\u00e4tter skr\u00e4ck i sina unders\u00e5tar genom terror och maktmedel. Kristus kommer maktl\u00f6s. Han solidariserar sig med sitt folk, inklusive de mest f\u00f6rnedrade, f\u00f6raktade bland dem. Denne kung m\u00f6tte ett obegripligt motst\u00e5nd. Han lade av alla privilegier n\u00e4r han blev m\u00e4nniska, ett barn i krubban i Betlehem, till slut avr\u00e4ttad som f\u00f6rbrytare. N\u00e4r Guds allmakt kommer till v\u00e4rlden utan att ut\u00f6va sin makt uppfattas maktl\u00f6sheten som hotfull, vilket s\u00e4ger mycket om den fallna m\u00e4nniskan. Hon l\u00e5ter sig g\u00e4rna terroriseras, manipuleras och underkuvas av alla m\u00f6jliga andliga makter, men n\u00e4r Gud kommer maktl\u00f6s m\u00f6rdar hon sin Gud.<\/p>\n
I slutet av denna tragedi m\u00f6ter vi, genom evangelisten Lukas f\u00f6rsorg, Jesus, Konungen, bland de l\u00e4gsta, behandlad v\u00e4rre \u00e4n ett djur mellan tv\u00e5 andra f\u00f6raktade varelser. R\u00f6varen f\u00e5r h\u00f6ra orden: Idag skall du vara med mig i paradiset<\/i>. Vad s\u00e4ger detta oss?<\/p>\n
Kristus \u00e4r Konungen som kommer f\u00f6r att \u00e5terins\u00e4tta m\u00e4nniskan i det f\u00f6rlorade paradiset, \u00e5terins\u00e4tta m\u00e4nniskan i den kungliga v\u00e4rdighet som hon genom synden hade abdikerat ifr\u00e5n. M\u00e4nniskan, Adam, \u00e4r den st\u00f6rtade konungen. N\u00e4r Jesus avr\u00e4ttas mellan tv\u00e5 f\u00f6rbrytare, d\u00e5 visar detta Gud som \u00e4r solidarisk med m\u00e4nniskan i hennes v\u00e4rsta el\u00e4nde. Han har blivit en av de nedersta. Han kommer till m\u00e4nniskan som \u00e4r korsf\u00e4st p\u00e5 sin vanmakt, sina lidelser och sitt sj\u00e4lvf\u00f6rakt.<\/p>\n
R\u00f6varen hade sannolikt brutit mot alla Guds bud, inklusive det femte genom att bli m\u00f6rdare. R\u00f6varen \u00e4r bilden av m\u00e4nniskan som spelat bort alla sina chanser, som spelat den m\u00e4nskliga frihetens drama och gjort det till tragedi. Han fick aldrig chansen att g\u00f6ra bot, att st\u00e4lla tillr\u00e4tta. Hans enda uppriktiga b\u00f6n var: \u201cJesus, du underlige konung, som trotsar alla beskrivning, t\u00e4nk ocks\u00e5 p\u00e5 mig, n\u00e4r du kommer med ditt rike.\u201d Hans b\u00f6n blev h\u00f6rd. Adam \u00e5terins\u00e4tts i paradiset.<\/p>\n
Jesus \u00e4r kungen som vill h\u00e4rska \u00f6ver de sina genom att locka fram deras k\u00e4rlek. Han vill inte tvinga fram n\u00e5gon lojalitet genom v\u00e5ld och hot. Han vill m\u00f6tas av k\u00e4rlek, den enda kraft som kan skapa enhet och sammanh\u00e5llning, lojalitet och trohet.<\/p>\n
Kristus konungen \u00e4r h\u00e4r nu, lika maktl\u00f6s som d\u00e5. Han upptr\u00e4der med enkla ord och under br\u00f6ds och vins ringa gestalter. Han kunde tvinga oss till vad som helst, om han anv\u00e4nde sin makt. Men d\u00e5 vore v\u00e5r trohet, v\u00e5r lojalitet med v\u00e5r konung, ingenting v\u00e4rd. Nu inbjuder han oss, lockar oss. H\u00e4r vid altaret ut\u00f6var han sin kungamakt till att f\u00f6rvandla br\u00f6d och vin till sin kropp och sitt blod och inbjuda oss. N\u00e4r vi s\u00e4ger Amen<\/i> till den stora eukaristiska b\u00f6nen och n\u00e4r vi tar emot kommunionen, d\u00e5 \u00e4r detta en lojalitetsf\u00f6rklaring till Kristus konungen.<\/p>\n
Sakrament \u00e4r ett latinskt ord som bland annat betyder \u2019ed, f\u00f6rs\u00e4kran\u2019. Att ta emot ett sakrament \u00e4r att f\u00f6rs\u00e4kra Kristus sin trohet. M\u00e5 d\u00e5 inte v\u00e5rt liv mots\u00e4ga det vi med v\u00e5ra l\u00e4ppar f\u00f6rs\u00e4krar och med v\u00e5r mun tar emot, Kristus, konungen.<\/p>\n
I Kristus \u00e4r David, Adams son, M\u00e4nniskan, \u00e5terinsatt i sin kungav\u00e4rdighet, b\u00e4rare av helig Ande, jordens pr\u00e4st och s\u00e5ngare, som framb\u00e4r sig sj\u00e4lv som en g\u00e5va och ett offer, s\u00e5 l\u00e4nge vi lever i hoppet om saligheten och v\u00e4ntar p\u00e5 v\u00e5r Herres Jesu Kristi \u00e5terkomst, d\u00e5 de f\u00f6rnedrade slutligen och f\u00f6r alltid\u00a0 skall uppr\u00e4ttas och f\u00f6ras in i den \u00e4lskade sonens rike, \u201dsanningens och livets rike, helgelsens och n\u00e5dens rike, r\u00e4ttvisans, fredens och k\u00e4rlekens rike\u201d.<\/p>\n
Anders Piltz OP, Lund\u00a0<\/em><\/p>\n
![\"Jesus](\"http:\/\/dacia.katolsk.no\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/Jesus-Christ-detail-from-Deesis-mosaic-Hagia-Sophia-Istanbul-217x300.jpg\")
Historien om David \u00e4r v\u00e4rd att ber\u00e4tta. Den \u00e4r en hel roman. David (namnet betyder f\u00f6rmodligen \u201cden \u00e4lskade\u201d) var vallpojke, den yngste i en stor skara br\u00f6der; detta var omkring \u00e5r 1000 f\u00f6re Kristus. Han var ljusl\u00e4tt, hade vackra \u00f6gon och ett behagligt utseende. I sitt obegripliga r\u00e5dslut valde Gud ut just denne vallpojke till kung i Israel. Ocks\u00e5 hans br\u00f6der var st\u00e5tliga att sk\u00e5da, men ingen av dem blev vald av Gud. David kallades direkt fr\u00e5n sin f\u00e5rhjord, och Herren befallde sin profet Samuel att ta fram sm\u00f6rjelsehornet och sm\u00f6rja David till konung mitt ibland hans br\u00f6der, och det heter att Herrens Ande kom \u00f6ver David fr\u00e5n den dagen och i forts\u00e4ttningen<\/i>. David var musiker och poet, och 73 psalmer i Psaltaren tillskrivs honom. N\u00e4r den heliga Arken n\u00e4rmade sig Jerusalem gick denne kung ut och dansade av gl\u00e4dje inf\u00f6r den. Han \u00e4lskade verkligen sin Gud. Han kallas \u201cIsraels ljuvlige s\u00e5ngare\u201d, och hans sista ord var: Herrens Ande har talat genom mig, och hans ord \u00e4r p\u00e5 min tunga.<\/i><\/p>\n![\"Anders](\"http:\/\/dacia.katolsk.no\/wp-content\/uploads\/2013\/08\/Anders-Piltz.jpg\")
<\/a>