{"id":1839,"date":"2014-09-14T05:00:06","date_gmt":"2014-09-14T04:00:06","guid":{"rendered":"http:\/\/opdacia.org\/?p=1839"},"modified":"2014-09-13T13:26:37","modified_gmt":"2014-09-13T12:26:37","slug":"ditt-kors-o-herre-tillber-vi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.opdacia.org\/?p=1839","title":{"rendered":"Ditt Kors, o Herre, tillber vi"},"content":{"rendered":"

Korsets upph\u00f6jelse<\/a><\/p>\n

\"Exaltation_Of_The_Holy_Cross\"<\/a>Ditt Kors, o Herre, tillber vi, och din heliga uppst\u00e5ndelse lovsjunger och \u00e4rar vi, ty genom korsets tr\u00e4 blev v\u00e4rlden fylld av gl\u00e4dje.<\/em><\/p>\n

S\u00e5 sj\u00f6ng vi i morgonb\u00f6nen denna dag. Det kr\u00e4ver en kommentar. Att fira en fest f\u00f6r det heliga Korset, det kr\u00e4ver verkligen en f\u00f6rklaring. Korset \u00e4r f\u00f6r oss katoliker s\u00e5 sj\u00e4lvklart att vi inte riktigt t\u00e4nker p\u00e5 vilka associationer det en g\u00e5ng v\u00e4ckte. Korset har blivit en prydnad p\u00e5 v\u00e4ggar, halsband, ringar, \u00f6rh\u00e4ngen och som tatuering. Men det var fr\u00e5n b\u00f6rjan ett avr\u00e4ttningsinstrument, n\u00e5got ofattbart hemskt, som elektriska stolen, galgen, giljotinen, garotteringsskruven i Spanien eller hjulet som man h\u00e4ngde upp de avr\u00e4ttades styckade kroppsdelar p\u00e5 h\u00e4r i Sverige s\u00e5 sent som 1792. Vem vill ha bilden av en galge p\u00e5 v\u00e4ggen?<\/p>\n

Korsf\u00e4stelse som straff \u00e4r ett bra exempel p\u00e5 m\u00e4nniskans uppfinningsf\u00f6rm\u00e5ga att pl\u00e5ga andra. Romarna anv\u00e4nde det bara mot kriminella av v\u00e4rsta slag: tempelsk\u00e4ndare, desert\u00f6rer, landsf\u00f6rr\u00e4dare och upprorsmakare. Det var det v\u00e4rsta straffet och kunde inte drabba fria m\u00e4n, bara slavar. Den d\u00f6mde kl\u00e4ddes av och fick b\u00e4ra tv\u00e4rbj\u00e4lken ut till avr\u00e4ttningsplatsen under gisselslag. P\u00e5 den vertikala p\u00e5len fanns en liten sittbr\u00e4da f\u00f6r att d\u00f6den skulle dra ut p\u00e5 tiden. Ovanf\u00f6r offrets huvud skrev man namn och brott. B\u00f6dlarna fick l\u00e4gga beslag p\u00e5 den d\u00f6mdes tillh\u00f6righeter. Man dog av hj\u00e4rtstillest\u00e5nd i traumatisk chock. Kroppen fick h\u00e4nga kvar p\u00e5 korset till dess f\u00e5glar och hundar hade gjort sitt. Hade den d\u00f6de v\u00e4nner eller anh\u00f6riga kunde de som speciell fav\u00f6r f\u00e5 ta ner kroppen s\u00e5 snart den var d\u00f6d.<\/p>\n

Gud blev m\u00e4nniska f\u00f6r att dela v\u00e5ra villkor. Han valde att dela just detta det v\u00e4rsta av alla villkor, att dela de nederstas helvete. Jesus, den m\u00e4nniskoblivne Guden, pryglades redan inf\u00f6r Pilatus domstol, vilket f\u00f6rklarar att han inte orkade b\u00e4ra tv\u00e4rbj\u00e4lken ut till Golgota utan m\u00e5ste f\u00e5 hj\u00e4lp av Simon fr\u00e5n Kyrene. F\u00f6rst p\u00e5 avr\u00e4ttningsplatsen kl\u00e4ddes han av men fick beh\u00e5lla ett h\u00f6ftskynke, av h\u00e4nsyn till den judiska milj\u00f6n. Man r\u00e4ckte honom p\u00e5 korset vin med myrra som bed\u00f6vningsmedel, men han ville inte smaka det. Han dog med ett skrik.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta k\u00e4nda avbildningen av Jesu korsf\u00e4stelse \u00e4r en karikatyr i krita fr\u00e5n Forum Romanum i Rom (ca 200). En man tillber en korsf\u00e4st man med \u00e5snehuvud. Texten lyder: \u201cAlexamenos tillber sin gud\u201d. Det \u00e4r en h\u00e5nfull beskrivning av en kristen inf\u00f6r korset. F\u00f6rst n\u00e4r kristendomen blev accepterad och korsf\u00e4stelsen avskaffades, kunde korset f\u00f6rvandlas till helig symbol, en symbol inte f\u00f6r nederlag utan f\u00f6r seger. Den 13 september \u00e5r 335 invigde kejsar Konstantin tv\u00e5 kyrkor i Jerusalem, en vid Golgota, den andra vid den heliga Graven. F\u00f6ljande dag visade man f\u00f6r folket resterna av det heliga Korset. S\u00e5 f\u00f6ddes dagens h\u00f6gtid, det heliga Korsets upph\u00f6jelse 14 september, som alltid firas, ocks\u00e5 om det som i \u00e5r infaller p\u00e5 en s\u00f6ndag. Ett vidrigt avr\u00e4ttningsinstrument blir f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en fest. Den Uppst\u00e5ndne Herren Jesus har f\u00f6rvandlat det ofattbart fasansfulla till det obegripligt gl\u00e4djefyllda.<\/p>\n

Korsets tecken, som vi tecknar oss med, som vi b\u00e4r, som vi ser upp mot i sv\u00e5ra situationer, det vill s\u00e4ga: var inte r\u00e4dd. Ocks\u00e5 det sv\u00e5raste och vidrigaste \u00e4r inneslutet i Kristi d\u00f6d och uppst\u00e5ndelse. Ocks\u00e5 de v\u00e4rsta olyckor som kan drabba dig \u00e4r en del av Kristi kors. Hur \u00e4r det han sj\u00e4lv s\u00e4ger? Den som vill vara min l\u00e4rjunge m\u00e5ste ta sitt kors p\u00e5 sig och f\u00f6lja mig.<\/em> Det l\u00e5ter dystert men \u00e4r i sj\u00e4lva verket ren och of\u00f6rfalskad gl\u00e4dje. Korset har varit helgonens stora gl\u00e4djek\u00e4lla, martyrernas hopp, vanliga m\u00e4nniskors l\u00e4ttnad och kraft i vardagen.<\/p>\n

Thomas a Kempis skriver i sin bok Kristi efterf\u00f6ljelse<\/em>:<\/p>\n

\u201cAllting sammanfattas i korset, eftersom allting m\u00e5ste d\u00f6. Det finns ingen annan v\u00e4g till livet och till verklig inre frid \u00e4n det heliga korsets v\u00e4g: att d\u00f6 en smula varje dag. Du m\u00e5ste alltid lida n\u00e5got, antingen frivilligt eller ofrivilligt. Du finner korset \u00f6verallt. Du har ont i kroppen eller pl\u00e5gas i sj\u00e4len. Om du frivilligt b\u00e4r ditt kors, d\u00e5 kommer det att b\u00e4ra dig och leda dig dit du vill. Om du b\u00e4r det motvilligt blir det bara en b\u00f6rda som du \u00e4nd\u00e5 inte kommer undan. Om du kastar av dig det ena korset, v\u00e4ntar ett annat som kanske \u00e4r tyngre. F\u00f6r den som frivilligt b\u00e4r korset f\u00f6rvandlas pl\u00e5gan och b\u00f6rdan till gudomlig tr\u00f6st\u201d (De imitatione Christi,<\/em> II, 12).<\/p>\n

Man kan v\u00e4nda p\u00e5 Jesu ord: Det kors du b\u00e4r \u2014 och alla b\u00e4r ett kors, \u00e4ven om andra inte m\u00e4rker det, en sjukdom, en f\u00f6rlust, en of\u00f6rm\u00e5ga, ett socialt handikapp, en of\u00f6rklarlig och obesvarad fr\u00e5ga \u2014 det b\u00e4r du i mina sp\u00e5r. Jag har burit det f\u00f6re dig. P\u00e5 din korsv\u00e4g v\u00e4ntar jag, den Korsf\u00e4ste och Uppst\u00e5ndne. Det som v\u00e4rlden en g\u00e5ng h\u00e5nade, avskydde, f\u00f6raktade mest av allt, det valde jag f\u00f6r att r\u00e4dda dig. Det som f\u00f6r v\u00e4rlden \u00e4r d\u00e5rskap, det utvalde jag f\u00f6r att komma v\u00e4rldens vishet p\u00e5 skam. Skammens tecken har jag f\u00f6rvandlat till ditt segertecken.<\/p>\n

Korsets seger kommer oss till del genom dopet och de andra sakramenten, som pr\u00e4glar v\u00e5r sj\u00e4l p\u00e5 djupet med korsets tecken. Det \u00e4r inte av en slump som man tecknar korstecknet p\u00e5 barnets panna det f\u00f6rsta man g\u00f6r vid ett dop eller att vi spontant g\u00f6r korstecknet i avg\u00f6rande situationer.<\/p>\n

Korsets tecken s\u00e4ger: om Gud utblottade sig och valde att d\u00f6 s\u00e5, om han valde fasans tecken och f\u00f6rvandlade det till segertecken, d\u00e5 m\u00e5ste detta betyda n\u00e5got f\u00f6r alla m\u00e4nskliga situationer och livs\u00f6den p\u00e5 v\u00e5r jord.<\/p>\n

S\u00e5 kan Paulus sammanfatta med en paradox som vi har sv\u00e5rt att uppfatta, men som hans samtida f\u00f6rstod mycket v\u00e4l, de som visste vad d\u00f6dsstraffet genom korsf\u00e4stelse ville s\u00e4ga: Jag vill aldrig n\u00e5gonsin ber\u00f6mma mig av annat \u00e4n v\u00e5r Herres Jesu Kristi kors, genom vilket v\u00e4rlden \u00e4r korsf\u00e4st och d\u00f6d f\u00f6r mig och jag f\u00f6r v\u00e4rlden<\/em>. \u2014<\/p>\n

Ditt Kors, o Herre, tillber vi, och din heliga uppst\u00e5ndelse lovsjunger och \u00e4rar vi, ty genom korsets tr\u00e4 blev v\u00e4rlden fylld av gl\u00e4dje.<\/em><\/p>\n

\"Anders<\/a>

Anders Piltz OP, Lund<\/p><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Korsets upph\u00f6jelse Ditt Kors, o Herre, tillber vi, och din heliga uppst\u00e5ndelse lovsjunger och \u00e4rar vi, ty genom korsets tr\u00e4 blev v\u00e4rlden fylld av gl\u00e4dje. S\u00e5 sj\u00f6ng vi i morgonb\u00f6nen denna dag. Det kr\u00e4ver en kommentar. Att fira en fest … Les videre →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-1839","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-prekener"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1839","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1839"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1839\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1846,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1839\/revisions\/1846"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1839"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1839"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1839"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}