{"id":2715,"date":"2015-11-22T02:40:59","date_gmt":"2015-11-22T01:40:59","guid":{"rendered":"http:\/\/opdacia.org\/?p=2715"},"modified":"2015-11-22T02:50:58","modified_gmt":"2015-11-22T01:50:58","slug":"sanningen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.opdacia.org\/?p=2715","title":{"rendered":"Sanningen"},"content":{"rendered":"

Kristus Konungens dag<\/em> (B)<\/em><\/a><\/p>\n

Den som h\u00f6r till sanningen lyssnar til min r\u00f6st.<\/em> (Joh 18:37)<\/p>\n

\"Rylands<\/a>I den egyptiska \u00f6kensanden har man hittat tiotusentals papyrusfragment fr\u00e5n antiken. De har bevarats av torkan fr\u00e5n att ruttna bort. Bland kvitton, brevutkast, r\u00e4kenskaper och annat banalt skr\u00e4p (men ocks\u00e5 sopor blir intressanta efter tv\u00e5tusen \u00e5r) fann man en liten lapp som nu f\u00f6rvaras i Rylands Library i Manchester. Det b\u00e4r den vetenskapliga beteckningen Papyrus Ryl. Gr. 457, eller, vetenskapsm\u00e4n emellan, p52.<\/p>\n

P\u00e5 framsidan uppfattar man de grekiska orden inte n\u00e5gon, ge tillk\u00e4nna, d\u00f6<\/em>, p\u00e5 baksidan vittna, sanningen, s\u00e4ger till honom<\/em>.<\/p>\n

Lappen \u00e4r det allra \u00e4ldsta fragmentet av Nya testamentet, fr\u00e5n cirka \u00e5r 130, och inneh\u00e5ller n\u00e5gra brottstycken ur dagens evangelium, scenen med Jesus inf\u00f6r Pontius Pilatus, med andra ord, dagens evangelium. Den lilla lappen \u00e4r en av de \u00e4ldsta konkreta l\u00e4nkarna mellan oss och Jesu tankar.<\/p>\n

Han som skall d\u00f6ma himmel och jord, levande och d\u00f6da, st\u00e5r h\u00e4r inf\u00f6r den romerske prokuratorn \u00f6ver provinsen Jud\u00e9en, Pontius Pilatus, f\u00f6r att d\u00f6mas till d\u00f6den. Jesus konstaterar: “Den som h\u00f6r till sanningen lyssnar till min r\u00f6st.” P\u00e5 detta f\u00f6ljer Pilatus cyniska, vanm\u00e4ktiga eller kanske bara tr\u00f6tta fr\u00e5ga: “Vad \u00e4r sanning?”<\/p>\n

Vad \u00e4r sanning? En fr\u00e5ga som st\u00e4lls av brottsutredare, f\u00f6rh\u00f6rsledare, studenter, forskare, av varje m\u00e4nniska vid vissa v\u00e4ndpunkter i livet, n\u00e4r man inte l\u00e4ngre kan leva p\u00e5 rutin, p\u00e5 andras f\u00f6rs\u00e4kringar, p\u00e5 mer eller mindre vettiga antaganden, n\u00e4r man kunde ge vad som helst, kanske till och med livet, f\u00f6r en \u00e4nda liten antydan om svaret, en enda aning om vad som finns bakom alltsammans, om det finns n\u00e5got alls, n\u00e5gon enda fast punkt att h\u00e5lla sig till n\u00e4r allting \u00e4r kompakt m\u00f6rker och ovisshet. Fr\u00e5gan m\u00e5ste st\u00e4llas, f\u00f6r oss \u00e4r den en plikt.<\/p>\n

Sanningsfr\u00e5gan \u00e4r till slut den enda intressanta. Vi kan st\u00e4lla Pilatus fr\u00e5ga och v\u00e4nda den ut och in, n\u00e4tterna igenom, till surnande r\u00f6dvin och t\u00e4tnande cigarettr\u00f6k, utan att komma sanningen n\u00e4rmare, men vi m\u00e5ste till slut finna ett svar som duger att leva p\u00e5 och att d\u00f6 p\u00e5. Finns det en sanning, har den n\u00e5gonting med min verklighet att g\u00f6ra, \u00e4r den \u00e5tkomlig f\u00f6r f\u00f6rnuftet? Eller m\u00e5ste vi s\u00e4ga med Kant att verkligheten alltid g\u00e5r att f\u00e5nga, med existentialisterna att den \u00e4r absurd, med postmodernisterna att v\u00e4rlden \u00e4r en text med bokst\u00e4ver som inte syftar p\u00e5 n\u00e5got utanf\u00f6r sig sj\u00e4lva? Finns det inget utanf\u00f6r texten? \u00c4r ocks\u00e5 de n\u00f6tta tecknen p\u00e5 p52 inget annat \u00e4n krumelurer i \u00f6kensanden?<\/p>\n

Sanningen, den sanning som Jesus s\u00e4ger att han \u00e4r, den \u00e4r inte en intressant ordlek som man kan v\u00e4nda och vrida p\u00e5 i filosofiska seminarier. Den uppenbarar sig f\u00f6r den som v\u00e4ljer att bli l\u00e4rjunge, som v\u00e4ljer att besvara Pilatus fr\u00e5ga genom att g\u00e5 \u00f6ver till Jesus, ta st\u00e4llning f\u00f6r honom i r\u00e4tteg\u00e5ngen, g\u00e5 tillsammans med honom p\u00e5 hans v\u00e4gar, t\u00e5lmodigt bli f\u00f6rtrogen med hans s\u00e4tt att t\u00e4nka och tala och bem\u00f6ta andra m\u00e4nniskor. Sanningen i Jesus \u00e4r b\u00e5de kunnskap om honom (“Detta \u00e4r evigt liv, att k\u00e4nna den ende sanne Guden och den han har s\u00e4nt”) och att g\u00f6ra som han g\u00f6r, att vandra den v\u00e4g som han vandrat, att leva som han levde. Sanningen \u00e4r n\u00e5got att praktisera, snarare \u00e4n n\u00e5got att debattera.<\/p>\n

Jesus kommer med n\u00e5den och sanningen. Hans sanning \u00e4r b\u00e5de n\u00e5got att begripa och att g\u00f6ra. Hans sanning befriar. Sanningen lever man i, och detta \u00e4r frihet. Sanningen har kommit med Jesus, och d\u00e4rmed friheten. Han \u00e4r sanningen personifierad. Han \u00e4r allts\u00e5 svaret p\u00e5 Pilatus fr\u00e5ga. Dj\u00e4vulen \u00e4r l\u00f6gnens fader, men den som h\u00f6r till sanningen lyssnar till Jesu r\u00f6st. Man kunde kanske s\u00e4ga: var och en som \u00e4r av sanningen, som lever i t\u00f6rst efter sanningen, kan inte undg\u00e5 att bli resonansbotten f\u00f6r hans ord.<\/p>\n

Ty, f\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till utg\u00e5ngspunkten, Jesus inf\u00f6r Pilatus, sanningen inf\u00f6r makten, s\u00e5 utmanar Kristus b\u00e5de tanken och tron. Han uppmanar oss och soldaten som slog honom att anv\u00e4nda f\u00f6rnuftet: “Har jag sagt n\u00e5got som var fel, s\u00e5 s\u00e4g vad det var. Men om jag har r\u00e4tt, varf\u00f6r sl\u00e5r du mig?” Han inbjuder till tro: “Jag har kommit f\u00f6r att vittna om sanningen, och den som h\u00f6r till sanningen lyssnar till min r\u00f6st.”<\/p>\n

Sanning \u00e4r det som g\u00e5r att lita p\u00e5 och leva p\u00e5. Det man kan lita p\u00e5, det \u00e4r n\u00e5got mer \u00e4n en fr\u00e5ga om ord. Det \u00e4r en person, Jesus Kristus, som man kan lita p\u00e5 och leva f\u00f6r. Det \u00e4r inte en blind tro han uppmanar oss till. Han inbjuder oss till att g\u00f6ra en erfarenhet, v\u00e5rt livs erfarenhet.<\/p>\n

Herre Jesus Kristus, du som \u00e4r sanningen, l\u00e5t oss i dag inte g\u00e5 f\u00f6rbi utan att ha uppfattat din r\u00f6st. Du \u00e4r v\u00e4rldsalltets Konung, men du \u00e4r ocks\u00e5 tecknet som blir motsagt. Du \u00e4r det f\u00f6r mig och alla m\u00e4nniskor. Du st\u00e5r inf\u00f6r mig som inf\u00f6r Pilatus. Du st\u00e5r inf\u00f6r min fr\u00e5ga: “Vad \u00e4r sanning?” Vad blir min dom \u00f6ver dig? Skall jag tv\u00e5 mina h\u00e4nder utan att befatta mig med din sak, skall jag str\u00e4cka mig s\u00e5 l\u00e5ngt att jag inte finner dig skyldig till n\u00e5got ont, eller skall jag, trots din \u00f6dmjukhet, ditt l\u00e5gm\u00e4lda s\u00e4tt att tala till mig, i dina ord uppfatta den f\u00f6rdolde Gudens tilltal till mig, Guds ord, det skarpa sv\u00e4rdet som d\u00f6mer mitt hj\u00e4rtas avsikter och tankar? Herre, l\u00e5t mig inte st\u00f6tas tillbaka av din \u00f6dmjukhet, att du avst\u00e5r fr\u00e5n maktens spr\u00e5k, att du inte skriker och ropar i gatorna!<\/p>\n

Du v\u00e4rldens domare, som nu l\u00e5ter dig d\u00f6mas av mig, d\u00f6m mig du och ben\u00e5da mig, l\u00e5t mig \u00e5tminstone f\u00f6r min uppriktiga viljas skull bli v\u00e4rdig att f\u00f6lja dig, att g\u00e5 \u00f6ver till din sida.L\u00e5t mig bli en som inte f\u00f6rvandlar sanningsfr\u00e5gan till en akademisk fr\u00e5ga eller g\u00f6r liv och d\u00f6d till en ordlek, en som bara vill st\u00e5 bredvid och titta p\u00e5 n\u00e4r andra engagerar sig. Visa mig ditt ansikte i mitt livs historia, g\u00e5 med mig p\u00e5 mina v\u00e4gar, l\u00e5t det som sker med mig uppenbara dig. Visa s\u00e5 vad frihet \u00e4r, n\u00e4r jag blir\u00a0fri fr\u00e5n mig sj\u00e4lv f\u00f6r att leva f\u00f6r dig, i\u00a0sanningen.<\/span><\/p>\n

Fr\u00e5n boken “som regnet och sn\u00f6n – ett kyrko\u00e5r” av Anders Piltz, Artos Bokf\u00f6rlag 1995<\/em><\/p>\n

\"Anders<\/a>

Anders Piltz OP, Lund<\/p><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kristus Konungens dag (B) Den som h\u00f6r till sanningen lyssnar til min r\u00f6st. (Joh 18:37) I den egyptiska \u00f6kensanden har man hittat tiotusentals papyrusfragment fr\u00e5n antiken. De har bevarats av torkan fr\u00e5n att ruttna bort. Bland kvitton, brevutkast, r\u00e4kenskaper och … Les videre →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"categories":[9],"tags":[],"class_list":["post-2715","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-prekener-ar-b"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2715","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2715"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2715\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2731,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2715\/revisions\/2731"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2715"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2715"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2715"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}