{"id":3034,"date":"2018-03-17T18:57:15","date_gmt":"2018-03-17T17:57:15","guid":{"rendered":"http:\/\/opdacia.org\/?p=3034"},"modified":"2019-01-23T21:13:36","modified_gmt":"2019-01-23T20:13:36","slug":"sjalvkannedom-enligt-katarina-av-siena-del-1","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.opdacia.org\/?p=3034","title":{"rendered":"Sj\u00e4lvk\u00e4nnedom enligt Katarina av Siena (del 1)"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>F\u00f6redrag vid Lekmanna-dominikanernas faste-retr\u00e4tt, Lunden kloster den 20. mars 2018 av sr Katarina OP, R\u00f6gle kloster<\/p>\n


\n<\/em>\u201dJag l\u00e4ngtar efter att se dig g\u00f6ra Sj\u00e4lvk\u00e4nnedomens Cell<\/strong> till ditt hem, s\u00e5 att du uppn\u00e5r fullkomlig k\u00e4rlek \u2026\u201d
\n(Brev T 241)
\n<\/em><\/p>\n

I dessa f\u00f6redrag ska vi l\u00e5ta den heliga Katarina leda oss genom sin undervisning. T\u00e4nk, vi tillh\u00f6r ju samma familj som hon!<\/p>\n

Hon framh\u00e5ller ju ofta sj\u00e4lvk\u00e4nnedomen, och d\u00e4rf\u00f6r l\u00e5ter jag det temat tr\u00e4da fram f\u00f6r oss i det f\u00f6rsta f\u00f6redraget. Fr\u00e5gan \u00e4r ju varf\u00f6r hon betonar just detta s\u00e5 ofta? Jag ska f\u00f6rs\u00f6ka belysa det.<\/p>\n

Det finns en n\u00e4ra f\u00f6rbindelse mellan sj\u00e4lvk\u00e4nnedomen och b\u00f6nen.Vi kan f\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver hur s\u00e4llan Katarina uttryckligen talar om b\u00f6n i Dialogen, men f\u00f6r henne \u00e4r sj\u00e4lvk\u00e4nnedom och b\u00f6n i det n\u00e4rmaste samma sak. Sj\u00e4lvk\u00e4nnedomen leder till b\u00f6n. Genom b\u00f6nen och sj\u00e4lvk\u00e4nnedomen erh\u00e5ller vi dygderna, som \u00e4r mycket viktiga f\u00f6r att n\u00e5 Gud. Det skall vi tala mer om i n\u00e4sta samling. Men l\u00e5t oss b\u00f6rja med sj\u00e4lvk\u00e4nnedomen.<\/p>\n

Den franske dominikanen Antoine Lemonnyer (\u20201932), som var en stor k\u00e4nnare av Katarina, s\u00e4ger att \u201dk\u00e4nnedomen om mig sj\u00e4lv i Gud f\u00f6ds i intellektets reflektion, upplyst av tron, och \u00e4r en n\u00e5dens g\u00e5va. Vi ser genast v\u00e5r intighet och ov\u00e4rdighet, och v\u00e5r naturliga och \u00f6vernaturliga v\u00e4rdighet \u2026 Frukten \u00e4r \u00f6dmjukhet, k\u00e4rlek, och hat till den oordnade egenk\u00e4rleken\u201d.<\/em> Lemonnyer forts\u00e4tter: \u201dsj\u00e4lvk\u00e4nnedomen \u00e4r ett \u00e4mne som Katarina st\u00e4ndigt \u00e5terkommer till, och som hon utvecklar med p\u00e5taglig gl\u00e4dje och…kraft….de m\u00e5nga sidorna som hon \u00e4gnat sj\u00e4lvk\u00e4nnedomen lyser med oj\u00e4mf\u00f6rlig h\u00e4rlighet som gudomliga ledljus.\u201d<\/em><\/p>\n

En annan dominikan, italienaren Giacinto D’Urso (\u2020 2002), ocks\u00e5 en stor k\u00e4nnare av Katarina, s\u00e4ger: \u201dSj\u00e4lvk\u00e4nnedomen \u00e4r… sj\u00e4lva grunden i det andliga livet…startpunkten f\u00f6r varje dygd…. En sann grund m\u00e5ste vara s\u00e4ker s\u00e5 att den inte faller offer f\u00f6r dj\u00e4vulens illusioner, stabil s\u00e5 att den best\u00e5r i alla tider och i varje h\u00e4lsotillst\u00e5nd. Den m\u00e5ste bero av v\u00e5r vilja, s\u00e5 att den uppr\u00e4ttar dygderna…..Den sanna grunden (sj\u00e4lvk\u00e4nnedomen) uppeh\u00e5ller faktiskt hela byggnaden av inre dygder, i varje stund och p\u00e5 varje plats.<\/em><\/p>\n

Vi l\u00e5ter Katarina tala i ett brev: \u201dTack vare denna k\u00e4nnedom, ser hon (m\u00e4nniskan) att hon inte existerar av sig sj\u00e4lv, utan p\u00e5 grund av Gud. Hon inser sitt el\u00e4nde och synd\/svaghet, tiden som hon uppenbart har f\u00f6rlorat, d\u00e5 hon kunde ha samlat v\u00e4rdefulla vinster. I detta ljus l\u00e4r hon k\u00e4nna sin ov\u00e4rdighet och sin v\u00e4rdighet.\u201d<\/em> (LT 334)<\/p>\n

Ytterligare ett brev (T 305), skrivet till p\u00e5ven Urban VI, d\u00e4r hon talar om vad denna k\u00e4nnedom avsl\u00f6jar f\u00f6r oss om Gud, Hans inre handlande med oss: \u201dVi m\u00e5ste l\u00e4ra k\u00e4nna en evig sanning, (en sanning) genom vilken vi \u00e4lskades innan vi existerade. Var ska vi l\u00e4ra k\u00e4nna denna sanning? I k\u00e4nnedomen om oss sj\u00e4lva, d\u00e5 vi ser att Gud har skapat oss till sin avbild och likhet, driven d\u00e4rtill av sin ivriga k\u00e4rlek. Denna sanning best\u00e5r i att han skapade oss att f\u00e5 ta del i Honom och njuta Hans h\u00f6gsta goda.\u201d<\/em><\/p>\n

Det handlar allts\u00e5 b\u00e5de om att f\u00e5 k\u00e4nnedom om sig sj\u00e4lv och k\u00e4nnedom om Gud.<\/p>\n

Det \u00e4r en f\u00f6rst\u00e5ndets reflektion. Katarina upprepar st\u00e4ndigt, \u201d\u00f6ppna intellektets \u00f6ga!\u201d Men klarar v\u00e5rt f\u00f6rst\u00e5nd en s\u00e5dan uppgift, utan hj\u00e4lp av n\u00e5got ljus utifr\u00e5n? Det naturliga ljuset fr\u00e5n v\u00e5rt intellekt \u00e4r anv\u00e4ndbart, och i viss utstr\u00e4ckning n\u00f6dv\u00e4ndigt, och en v\u00e4rdefull n\u00e5d fr\u00e5n Gud. Katarina uttrycker verkligen det. Men det \u00e4r inte tillr\u00e4ckligt. Hon f\u00f6rklarar om och om igen att man m\u00e5ste ha ett intellekt\/f\u00f6rst\u00e5nd upplyst av tron<\/strong> f\u00f6r att l\u00e4ra k\u00e4nna sig sj\u00e4lv i Gud.<\/p>\n

I \u201dintellektets \u00f6ga\u201d m\u00e5ste det finnas en pupill. Pupillen \u00e4r den den heliga tron, den \u00f6vernaturliga trons dygd. Detta \u00f6vernaturliga ljus f\u00e5r vi i dopet, och det fullkomnar f\u00f6rst\u00e5ndet.<\/p>\n

Det betyder inte att m\u00e4nniskan i detta livet f\u00e5r en fullkomlig k\u00e4nnedom om sig sj\u00e4lv och om Gud. Men n\u00e4r m\u00e4nniskan reflekterar \u00f6ver sin erfarenhet i trons ljus kan hon komma till en fullkomligare k\u00e4nnedom om sin fattigdom, och om Guds godhet som verkar i hennes liv. Katarina \u00e4r angel\u00e4gen att den d\u00f6pte anv\u00e4nder sig av trons ljus p\u00e5 ett bra s\u00e4tt, bed\u00f6mer saker i dess ljus, och svarar genom att \u00e4lska det goda och hata det som \u00e4r ont. Enligt henne \u00e4r det f\u00f6rsta d\u00e5 att man f\u00e5r k\u00e4nnedom om sig sj\u00e4lv och Gud, f\u00f6r k\u00e4nnedomen om Gud erh\u00e5lls genom k\u00e4nnedomen om oss sj\u00e4lva. Hon menar inte att det \u00e4r m\u00f6jligt att f\u00e5 full k\u00e4nnedom om Gud i detta livet, men inte heller intar hon en helt apofatisk inst\u00e4llning (dvs. vad Gud inte \u00e4r). Snarare s\u00e4ger hon att m\u00e4nniskan kan f\u00e5 veta n\u00e5got om Gud genom medlet av hans aktivitet i hennes liv.<\/p>\n

Det \u00e4r tron som s\u00e4tter ig\u00e5ng f\u00f6rst\u00e5ndet att granska och \u00f6dmjuka sig sj\u00e4lvt, s\u00e4rskilt i tider av frestelser. Men Katarina vill inte att vi stannar vid oss sj\u00e4lva och vilka vi \u00e4r. Hon \u00f6nskar att vi ocks\u00e5 reser oss till k\u00e4nnedomen om Gud. Herren s\u00e4ger till henne: \u201dSj\u00e4len borde krydda sj\u00e4lvk\u00e4nnedomen med k\u00e4nnedomen om min Godhet, k\u00e4nnedomen om mig…\u201d<\/em> Katarina vill att vi l\u00e4r oss uppt\u00e4cka Guds godhet. Han som b\u00f6jer sig ned till oss i v\u00e5r fattigdom, och ger sin gr\u00e4nsl\u00f6sa k\u00e4rlek. Hon ber p\u00e5 samma s\u00e4tt att vi l\u00e4r oss k\u00e4nna igen v\u00e5r storhet, s\u00e5dan den verkligen \u00e4r: Guds verk och avbild.<\/p>\n

Katarinas antropologi<\/h1>\n

Katarinas antropologi \u00e4r en beskrivning av m\u00e4nniskans sk\u00f6nhet, framf\u00f6r allt den andliga, en \u00e5terspegling av Guds sk\u00f6nhet. Gud skapade m\u00e4nniskan till sin avbild och likhet. Det \u00e4r en likhet med Gud som \u00e4r inpr\u00e4glad i sj\u00e4lens fakulteter: minne, intellekt och vilja.<\/p>\n

Guds n\u00e4rvaro i m\u00e4nniskan \u00e4r central i Katarinas antropologi. Katarina \u00e4r betagen i m\u00e4nniskans sk\u00f6nhet, sj\u00e4len som \u00e4r skapad till Guds avbild och likhet, och som d\u00e4rf\u00f6r deltar i Guds sk\u00f6nhet. Hon s\u00e4ger att m\u00e4nniskans sk\u00f6nhet kommer f\u00f6ras till full\u00e4ndning n\u00e4r hon b\u00e4r \u201dk\u00e4rlekens br\u00f6llopskl\u00e4dnad med Herrens dygder\u201d, d\u00e5 hon f\u00f6renas med Honom.<\/p>\n

Men Katarina v\u00e4jer inte f\u00f6r skuggsidan i m\u00e4nniskan, syndens allvar, och behovet av att renas. Egenk\u00e4rleken, sensualit\u00e0<\/em>, \u00e4r roten till allt ont. Kampen i m\u00e4nniskan mellan egenk\u00e4rleken och f\u00f6rst\u00e5ndet \u00e4r radikal. Men i dopet f\u00e5r vi, som hon beskriver det, en \u201dkniv att anv\u00e4nda med v\u00e5r fria vilja f\u00f6r att k\u00e4mpa mot egenk\u00e4rleken och<\/em> plantera dygderna\u201d. (D 23)<\/p>\n

Ursprung <\/strong><\/p>\n

Sj\u00e4lvk\u00e4nnedom var ett popul\u00e4rt tema i den medeltida spiritualiteten, som till stor del kom fr\u00e5n Augustinus. Men temat var inspirerat av skriften. Katarina utvecklar traditionens element p\u00e5 ett personligt s\u00e4tt, som f\u00e5r ett praktisk funktion i det andliga livet.<\/p>\n

Startpunkten \u2013 den \u201dfundamentala maximen\u201d<\/h1>\n

Men hur b\u00f6rjade det d\u00e5 f\u00f6r Katarina? Det vet vi ju s\u00e4kert alla. Hur Herren uppenbarade sig f\u00f6r henne i en mystisk upplevelse och sade: \u201dVet du dotter, vem du \u00e4r och vem Jag \u00e4r? Om du vet dessa tv\u00e5 saker har du saligheten i ditt grepp. Du \u00e4r den som inte \u00e4r, och JAG \u00c4R DEN SOM \u00c4R. L\u00e5t din sj\u00e4l genomsyras av denna sanning, och fienden kan aldrig leda dig vilse…\u201d (Legenda maior \u00a792, 85)<\/em><\/p>\n

Detta var den \u201dfundamentala maximen\u201d – f\u00f6rlovnings-panten \u2013 som salige Raimond av Capua, hennes biktfader, uttryckte det. Det blev grundstenen f\u00f6r b\u00e5de Katarinas liv och hennes undervisning, som ocks\u00e5 kom att utvecklas under hennes liv.<\/p>\n

Vi k\u00e4nner igen Guds ord till Mose i den brinnande busken (2 Mos 3). Gud \u00e4r \u201dden som \u00e4r\u201d. Han s\u00e4ger till Katarina att hon \u00e4r den som inte \u00e4r. Vad betyder det? Vid roten av v\u00e5rt vara finns inget som \u00e4r v\u00e5rt eget, utan enbart en g\u00e5va fr\u00e5n Gud.<\/strong> Det uttrycks v\u00e4l i bibelordet: \u201dVad har du som som du inte har f\u00e5tt?<\/em> 1 Kor. 4:7 Detta \u00e4r en grundl\u00e4ggande uppt\u00e4ckt, som aldrig f\u00e5r l\u00e4mna v\u00e5ra sinnen.<\/p>\n

Sj\u00e4lvk\u00e4nnedomens cell<\/h1>\n

Katarina l\u00e4r oss att m\u00e4nniskan m\u00e5ste reflektera \u00f6ver sina erfarenheter inne i sig sj\u00e4lv. Hon anv\u00e4nder bilden av en klostercell<\/strong>, d\u00e5 hon syftar p\u00e5 platsen f\u00f6r reflektionen. Hon s\u00e4ger: \u201dOm du ska n\u00e5 fullkomning m\u00e5ste du h\u00e5lla ut och f\u00f6rbli i sj\u00e4lvk\u00e4nnedomens cell, d\u00e4r du l\u00e4r k\u00e4nna min barmh\u00e4rtighet i min enf\u00f6dde Sons blod: d\u00e5 du drar min gudomliga k\u00e4rlek till dig genom din tillgivenhet (affetto); du drar upp varje pervers andlig och jordisk l\u00e4ngtan; d\u00e5 du g\u00f6mmer dig i ditt hus.\u201d<\/em> (D LXIII)<\/p>\n

Med andra ord, om fullkomligheten inte b\u00f6rjar i sj\u00e4lvk\u00e4nnedomens hus, s\u00e5 b\u00f6rjar den inte alls. Bilden av cellen representerar sj\u00e4len, men det \u00e4r sv\u00e5rt att tala om sj\u00e4len som en plats eftersom den inte k\u00e4nnetecknar en enskild del, utan hela den m\u00e4nskliga personen.<\/p>\n

Det \u00e4r en syftning till sj\u00e4lens krafter, speciellt intellektet och minnet. Det viktigaste \u00e4r dock inte var sj\u00e4lvk\u00e4nnedomens cell finns, utan de olika begrepp som f\u00f6rmedlas genom bilden. Framf\u00f6r allt ger hennes bild en f\u00f6rest\u00e4llning om hur det g\u00e5r till. Att uppn\u00e5 sj\u00e4lvk\u00e4nnedom \u00e4r inte en eng\u00e5ngsf\u00f6reteelse, utan ett konstant medvetande om min egen fattigdom och Guds godhet.<\/strong> Detta kommer ur sj\u00e4lva bilden, och Katarinas uppmaning att aldrig l\u00e4mna cellen.<\/p>\n

Det handlar inte om att isolera sig, men pekar p\u00e5 sj\u00e4lvk\u00e4nnedomen som basen f\u00f6r v\u00e5ra handlingar, och utifr\u00e5n vilken vi g\u00f6r alla saker.<\/p>\n

Katarina f\u00f6rmedlar genom bilden av cellen att k\u00e4nnedom er\u00f6vras i tystnaden, ensamheten och b\u00f6nen. D\u00e4r l\u00e4r vi oss n\u00e5got, ta emot n\u00e5got. Kanske mitt i frustrationen, svagheten, pr\u00f6vningen eller frestelsen f\u00e5r man reflektera \u00f6ver upplevelsen med trons ljus, ensam med Gud, tyst inf\u00f6r Honom, \u00f6ppen f\u00f6r att l\u00e4ra det Han \u00f6nskar l\u00e4ra oss om v\u00e5r fattigdom och Sin godhet.<\/p>\n

K\u00e4nnedomen om mig sj\u00e4lv<\/h1>\n

Vi uppt\u00e4cker v\u00e5r fattigdom, som \u00e4r en ontologisk fattigdom<\/strong>. Den kan till en b\u00f6rjan kanske skr\u00e4mma oss, men den visar sig vara v\u00e5r stora rikedom, ju mer vi uppt\u00e4cker den. F\u00f6r den hj\u00e4lper oss till en ny uppt\u00e4ckt och h\u00e5llning i livet, d\u00e4r vi tar emot allting fr\u00e5n Gud. Den ontologiska fattigdomen kan j\u00e4mf\u00f6ras med den f\u00f6rsta saligprisningen: \u201dSaliga de fattiga i anden, dem tillh\u00f6r himmelriket\u201d.<\/em> (Matt. 5)<\/p>\n

F\u00f6rfattaren och dominikan-brodern Thomas McDermott ser Katarinas undervisning om sj\u00e4lvk\u00e4nnedomen som en utarbetning av denna f\u00f6rsta saligprisning. Det \u00e4r en intressant parallell.<\/p>\n

Den ontologiska fattigdomen<\/h3>\n

Den m\u00e4nskliga naturen kan verkligen anses fattig. M\u00e4nniskan saknar m\u00f6jligheten att skapa sin egen existens. Hon skulle inte existera alls om Gud inte hade givit henne livet. Hon \u00e4r of\u00f6rm\u00f6gen att sj\u00e4lv gottg\u00f6ra f\u00f6r sin synd mot Gud. Inte heller kan hon sj\u00e4lv n\u00e5 det m\u00e5l som Gud skapade henne f\u00f6r.<\/p>\n

Skild fr\u00e5n Gud saknar m\u00e4nniskan m\u00f6jlighet att motst\u00e5 frestelsen att synda. Utl\u00e4mnad till sina egna krafter saknar hon styrkan, g\u00e5vor och m\u00f6jligheter att leva ett fromt, heligt liv. M\u00e4nniskan \u00e4r beroende av Gud f\u00f6r precis allting. Men hon blir berikad n\u00e4r Han i sin barmh\u00e4rtighet ger henne det hon beh\u00f6ver – och mer.<\/p>\n

Den ontologiska fattigdomen \u00e4r en uppt\u00e4ckt och ett accepterande av det som \u00e4r ett faktum: Alla m\u00e4nniskor \u00e4r i ontologisk mening fattiga, helt enkelt d\u00e4rf\u00f6r att de \u00e4r m\u00e4nniskor. Denna fattigdom uppt\u00e4cks genom en reflektion av det dagliga livets erfarenheter, speciellt upplevelsen av frestelse. En reflektion i tystnad i trons perspektiv, med avskildhet och b\u00f6n i sj\u00e4lvk\u00e4nnedomens cell, d\u00e5 uppt\u00e4cker man sin intighet: en skapad varelse, syndare, svag, hj\u00e4lpl\u00f6s. Det \u00e4r emellertid inte allt, f\u00f6r tomrummet i den m\u00e4nskliga intigheten fylls upp av Guds godhet.<\/p>\n

M\u00e4nniskan f\u00e5r ocks\u00e5 veta att hon \u00e4r \u201dGuds \u00e4lskade\u201d. Att Gud, r\u00f6rd enbart av k\u00e4rlek, skapar, uppeh\u00e5ller, fr\u00e4lser, f\u00f6rser henne; kort sagt, Gud kompenserar f\u00f6r alla m\u00e4nniskans defekter. Allt som m\u00e4nniskan \u00e4r, har, och beh\u00f6ver, kommer fr\u00e5n Gud som en ren k\u00e4rlekens g\u00e5va. Denna k\u00e4nnedom\/kunskap, som sj\u00e4len er\u00f6vrar d\u00e5 hon reflekterat \u00f6ver en erfarenhet av frestelse, pr\u00f6vning eller svaghet \u00e4r det som utg\u00f6r den ontologiska fattigdomen. Den k\u00e4nnedomen kommer inte genom psykologisk introspektion eller vetenskapliga studier, utan genom det dagliga livets erfarenheter. Katarina s\u00e4ger till m\u00e4nniskorna att vara uppm\u00e4rksamma p\u00e5 sina dagliga erfarenheter, eftersom dessa \u00e4r deras l\u00e4rare. Katarina n\u00e4mner s\u00e4rskilt n\u00e5gra:<\/p>\n

1.H\u00e4ndelser utanf\u00f6r v\u00e5r kontroll<\/p>\n

Dessa h\u00e4ndelser l\u00e4r oss om v\u00e5r otillr\u00e4cklighet och begr\u00e4nsning. Det blir tydligt, f\u00f6r vi har levt genom att f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 oss sj\u00e4lva, och v\u00e5r egen kunskap. Fadern s\u00e4ger till Katarina: \u201dJag ger allt det h\u00e4r f\u00f6r att bereda fr\u00e4lsningen f\u00f6r er; s\u00e5 att ni kan l\u00e4ra k\u00e4nna er intighet, och har orsak att \u00f6dmjuka er snarare \u00e4n att bli stolta.<\/em> (D CXL, 455-462) Erfarenheten att inte kunna g\u00f6ra det man vill, skapar en frustration, som genom reflektion kan leda m\u00e4nniskan att uppt\u00e4cka sin fattigdom.<\/p>\n

2.B\u00f6jelsen till egenk\u00e4rlek<\/p>\n

Katarina syftar p\u00e5 mm\u00e4nniskans egen svaghet, som \u00e4r b\u00f6jd att g\u00f6ra uppror mot Gud, en pervers lag i hennes lemmar. Paulus talar i Romarbrevet 7:14-23 om \u201dlagen i k\u00f6ttet\u201d. Han anv\u00e4nder frasen d\u00e5 han syftar p\u00e5 m\u00e4nniskans situation f\u00f6re fr\u00e4lsningen. Katarina anv\u00e4nder den f\u00f6r att tala till den d\u00f6pte, som ocks\u00e5 m\u00e5ste k\u00e4nnas vid och erk\u00e4nna sin svaghet. Det betyder inte att dopet inte g\u00f6r n\u00e5gon skillnad, utan ett antagande att svaghet finns kvar efter dopet. Men efter dopet har m\u00e4nniskan tillg\u00e5ng till en kraft att g\u00f6ra det goda och undvika det onda. Den kraften \u00e4r Guds n\u00e5d.<\/p>\n

Katarina s\u00e4ger att Gud har \u201df\u00f6rsett\u201d m\u00e4n och kvinnor med denna svaghet (han tog inte bort den efter dopet) s\u00e5 att de kan n\u00e5 fram till sj\u00e4lvk\u00e4nnedom. Genom denna sp\u00e4nning mellan \u201dk\u00f6ttet\u201d och \u201danden\u201d kan m\u00e4nniskan er\u00f6vra k\u00e4nnedom om sin inneboende svaghet, och sin brist p\u00e5 styrka d\u00e5 hon \u00e4r skild fr\u00e5n Gud. Katarina s\u00e4ger att reflektion \u00f6ver denna erfarenhet hindrar m\u00e4nniskan att bli h\u00f6gmodig. Ist\u00e4llet \u00f6dmjukar hon sig.<\/p>\n

3.Frestelsens erfarenhet<\/p>\n

B\u00f6jelsen att synda kan l\u00e4ra m\u00e4nniskan om hennes ontologiska fattigdom, men det beh\u00f6vs vanligtvis den bredare kontexten av att vara frestad, f\u00f6r att uppt\u00e4cka denna fattigdom. D\u00e4rf\u00f6r h\u00e4vdar Katarina att frestelsen (eller \u201dkampen\u201d) \u00e4r den b\u00e4sta l\u00e4raren f\u00f6r att uppenbara fattigdomen i m\u00e4nniskans natur.<\/p>\n

I Dialogen s\u00e4ger Herren detta: \u201dDet finns ingen b\u00e4ttre tid f\u00f6r sj\u00e4len att l\u00e4ra k\u00e4nna sig sj\u00e4lv, och att jag \u00e4r i henne, \u00e4n under m\u00e5nga kamper. P\u00e5 vilket s\u00e4tt? Jag skall tala om det f\u00f6r dig. Om sj\u00e4len k\u00e4nner sig sj\u00e4lv v\u00e4l, och ser sig sj\u00e4lv mitt i kampen och of\u00f6rm\u00f6gen att befria sig sj\u00e4lv eller st\u00e5 emot, s\u00e5 att hon inte skulle ha dem…d\u00e5 vet hon att hon \u00e4r ingenting. Om hon vore n\u00e5got i och av sig sj\u00e4lv s\u00e5 skulle hon kunna g\u00f6ra sig av med dessa o\u00f6nskade frestelser. P\u00e5 detta s\u00e4tt \u00f6dmjukar hon sig med sann k\u00e4nnedom om sig sj\u00e4lv, och med den heliga trons ljus ilar hon till mig, den evige Guden, vars godhet g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r henne att bevara sin goda och heliga vilja fr\u00e5n att samtycka under kampen…\u201d<\/em><\/p>\n

Frestelsen till\u00e5ts av Gud enligt individuella behov, styrka och omst\u00e4ndigheter, s\u00e5 att varje individ kan n\u00e5 en sj\u00e4lvk\u00e4nnedom. Gud har tv\u00e5 huvudsyften med att till\u00e5ta frestelsen: 1.att testa och \u00f6va dygden. 2. att ge ett tillf\u00e4lle till v\u00e4xt i n\u00e5den. Testet och \u00f6vandet av dygden ger ett inre k\u00e4nnedomens ljus. Man \u00e4ger det ljuset i exakt proportion till dygden.<\/p>\n

De erfarenheter som beskrivits h\u00e4r \u00e4r det dagliga livets erfarenheter. Men de leder inte alltid till en insikt om den m\u00e4nskliga naturen. Det beror p\u00e5 om m\u00e4nniskan reflekterar \u00f6ver sin erfarenhet i trons ljus.<\/p>\n

K\u00e4nnedomen om mig sj\u00e4lv har b\u00e5de ett ontologiskt och ett moraliskt inneh\u00e5ll. Katarina uppeh\u00e5ller sig i sina kommentarer mer p\u00e5 det ontologiska planet, \u00e4ven om hon inte tvekar att peka p\u00e5 personliga synder n\u00e4r det beh\u00f6vs. F\u00f6r henne \u00e4r sj\u00e4lvk\u00e4nnedomen inte en fixering vid synderna eller svagheterna, utan ett erk\u00e4nnande av m\u00e4nniskans intighet som skapad varelse, och syndfullhet d\u00e5 man \u00e4r en del av den fallna m\u00e4nskliga naturen. Katarina l\u00e4rde sig att om hon ins\u00e5g sin intighet, s\u00e5v\u00e4l som det faktum att Guds barmh\u00e4rtighet st\u00e4ndigt kompenserar f\u00f6r hennes defekter, s\u00e5 skulle hon uppn\u00e5 fullkomning. Hon ger en trefaldig tolkning av m\u00e4nniskans intighet: m\u00e4nniskan som skapad varelse, som maktl\u00f6s, som syndare.<\/p>\n

Katarina anv\u00e4nder bilden av ett k\u00e4rl f\u00f6r att uttrycka m\u00e4nniskans fattigdom och totala beroende av Gud: M\u00e4nniskan tar emot allting fr\u00e5n Guds godhet.<\/strong><\/p>\n

Denna k\u00e4nnedom om den ontologiska fattigdomen kan p\u00e5verka hela v\u00e5rt liv, om allting g\u00f6rs i ljuset av Guds godhet, och som ett svar p\u00e5 den. Om man accepterar denna fattigdom kan det bli en h\u00e5llning i livet, inf\u00f6r Gud, andra, mig sj\u00e4lv och v\u00e4rlden. Detta accepterande \u00e4r den st\u00f6rsta g\u00e5va man kan finna, f\u00f6r d\u00e5 b\u00f6rjar man \u00e4lska som Gud, f\u00e5r del i Guds liv och f\u00f6renas slutligen med Gud.<\/p>\n

Del 2 av foredraget publiseres i en senere post – f\u00f8lg med!<\/em><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6redrag vid Lekmanna-dominikanernas faste-retr\u00e4tt, Lunden kloster den 20. mars 2018 av sr Katarina OP, R\u00f6gle kloster \u201dJag l\u00e4ngtar efter att se dig g\u00f6ra Sj\u00e4lvk\u00e4nnedomens Cell till ditt hem, s\u00e5 att du uppn\u00e5r fullkomlig k\u00e4rlek \u2026\u201d (Brev T 241) I dessa … Les videre →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"categories":[6,27,22],"tags":[],"class_list":["post-3034","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-artikler","category-dominikansk-historie","category-legdominikanere"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3034","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3034"}],"version-history":[{"count":28,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3034\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3207,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3034\/revisions\/3207"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3034"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3034"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3034"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}