{"id":416,"date":"2013-03-08T07:23:57","date_gmt":"2013-03-08T06:23:57","guid":{"rendered":"http:\/\/opdacia.org\/?p=416"},"modified":"2013-03-08T07:26:03","modified_gmt":"2013-03-08T06:26:03","slug":"allt-mitt-ar-ditt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.opdacia.org\/?p=416","title":{"rendered":"Allt mitt \u00e4r ditt"},"content":{"rendered":"

Lesninger for 4 s\u00f6ndagen i fastan, \u00e5rg\u00e5ng C<\/a><\/p>\n

\u201dTa fram min finaste dr\u00e4kt och kl\u00e4 honom i den, och s\u00e4tt en ring p\u00e5 hans hand och skor p\u00e5 hans f\u00f6tter.\u201d Det \u00e4r oss det handlar om. Det ska verkligen synas att vi \u00e4r Guds avbild, Guds ansikte f\u00f6r v\u00e4rlden. \u201dMitt barn, du \u00e4r alltid hos mig, och allt mitt \u00e4r ditt\u201d, \u00e4r Guds tilltal till oss. \u00c5ter och \u00e5ter bekr\u00e4ftar den judisk-kristna traditionen att vi verkligen \u00e4r Guds avbild och skapade till Guds likhet. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng g\u00f6r Gud klart att vi verkligen \"\"<\/a>f\u00e5r del av hela hans auktoritet och skaparf\u00f6rm\u00e5ga. Gud har inpr\u00e4glat sig sj\u00e4lv i varje skapelse. Vi beh\u00f6ver varken drunkna i samvetskval, som den yngre sonen, eller r\u00e4ttf\u00e4rdiga v\u00e5rt p\u00e5 ytan perfekta beteende, som den \u00e4ldre. Den enda meriten som har v\u00e4rde i Guds \u00f6gon \u00e4r om vi fullt ut f\u00f6rverkligar de f\u00f6rm\u00e5gor som just vi blivit beg\u00e5vade med, som Gud inpr\u00e4glat i var och en av oss. D\u00e5 blir vi avbilden, Guds representant i och f\u00f6r v\u00e4rlden. Och Gud beh\u00f6ver varken \u00e5ngra eller r\u00e4ttf\u00e4rdiga sitt vara eller sina handlingar. De \u00e4r goda, mycket goda, och auktoriteten ligger i att Guds skapande Ord f\u00e5r oss att v\u00e4xa, mogna och bli hela, bli Guds avbilder. Dr\u00e4kten, ringen och skorna \u00e4r de yttre tecknen p\u00e5 auktoritet i den antika kulturen, de \u00e4r symboler p\u00e5 befogenheter och myndighet. Och allt som Gud f\u00f6rfogar \u00f6ver \u00e4r ocks\u00e5 Guds g\u00e5vor till oss, \u201dallt mitt \u00e4r ditt\u201d.<\/p>\n

Men vi har fruktansv\u00e4rt sv\u00e5rt att tro p\u00e5 v\u00e5r egen v\u00e4rdighet och att gl\u00e4djas \u00f6ver den. Fj\u00e4rde s\u00f6ndagen i fastan f\u00f6rkunnar gl\u00e4djen och har av tradition kallats f\u00f6r laetare, \u201dgl\u00e4d er\u201d. Ja, Gud \u00e4r glad i oss, i sin skapelse. Gud gl\u00e4ds lika mycket \u00f6ver den yngre od\u00e5gan, som trots sitt vilda leverne \u00e4nd\u00e5 inser Faderns medlidande, som \u00f6ver den \u00e4ldre brodern, som ser p\u00e5 sin egen f\u00f6rtr\u00e4fflighet, om \u00e4n med en viss bitterhet, och inte riktigt f\u00f6rst\u00e5r hur l\u00e5ngt Guds barmh\u00e4rtighet str\u00e4cker sig.<\/p>\n

Men visst \u00e4r det s\u00e5 att vi ibland har sv\u00e5rt att gl\u00e4djas \u00e5t v\u00e5ra medm\u00e4nniskors s\u00e4rskilda g\u00e5vor och f\u00f6rm\u00e5gor. Avundsjukans fula ansikte dyker upp med j\u00e4mna mellanrum och vi gl\u00f6mmer bort v\u00e5r egen v\u00e4rdighet. Vi har alla f\u00e5tt en s\u00e4rskild dimension, en s\u00e4rskild nyans av Guds ansikte att f\u00f6rmedla till v\u00e4rlden. Den f\u00f6rm\u00e5gan d\u00f6ljs om vi hyser avund mot v\u00e5ra n\u00e4rmaste eller l\u00e4ser v\u00e5r livshistoria med ett bittert sinne. Den auktoritet vi har f\u00e5tt att dela med Gud inneb\u00e4r att vi kan f\u00f6rvandla varje enskild situation fr\u00e5n f\u00f6rtryck till befrielse, fr\u00e5n n\u00f6d till v\u00e4lg\u00e5ng, fr\u00e5n uppgivenhet till hopp. Auktoritet kommer ursprungligen fr\u00e5n verbet augere, som betyder att f\u00e5 n\u00e5got eller n\u00e5gon att v\u00e4xa, mogna, \u00f6ka i v\u00e4rde. V\u00e5ra handlingar ska allts\u00e5 f\u00e5 v\u00e5ra medm\u00e4nniskor att v\u00e4xa, mogna i sina unika f\u00f6rm\u00e5gor f\u00f6r att vi tillsammans ska l\u00e4gga grunden f\u00f6r det gemensamma b\u00e4sta f\u00f6r hela m\u00e4nskligheten. Men det \u00e4r bara tron som g\u00f6r detta m\u00f6jligt, tron p\u00e5 att det till synes om\u00f6jliga \u00e4r fullt m\u00f6jligt. Bara vi erk\u00e4nner den Guds v\u00e4rdighet som vi utrustats med.<\/p>\n

Trots alla v\u00e5ra tillkortakommanden, v\u00e5r avund, v\u00e5r bitterhet, v\u00e5r icke-tro, v\u00e5rt bristande hopp, s\u00e5 gl\u00e4der sig Gud \u00f6ver oss, sin avbild. Och Gud b\u00f6rjar om och om igen, bokstavligen tjatar igenom hela fr\u00e4lsningshistorien, att \u201dallt mitt \u00e4r ditt\u201d. Profeten Jesaja l\u00e5ter Gud ropa ut: \u201dGl\u00e4d er och jubla f\u00f6r evigt \u00f6ver det som jag skapar. Jag skapar om Jerusalem till jubel och dess folk till gl\u00e4dje. Jag skall jubla \u00f6ver Jerusalem och gl\u00e4djas \u00f6ver mitt folk.\u201d Och Paulus \u00e4r inte sen att bekr\u00e4fta hela denna historia n\u00e4r han i dagens episteltext skriver att \u201dDen som \u00e4r i Kristus \u00e4r en ny skapelse, det gamla \u00e4r f\u00f6rbi, n\u00e5got nytt har kommit.\u201d<\/p>\n

Men dr\u00e4kten, ringen och skorna och arvet, \u201dallt mitt \u00e4r ditt\u201d, ger oss ett ansvar. Inte s\u00e5 mycket ett ansvar att \u00e5stadkomma, att g\u00f6ra saker. Mer ett ansvar att l\u00e5ta bli att klaga, att l\u00e5ta bli att h\u00e4nge oss \u00e5t det d\u00e4r l\u00e5gintensiva, n\u00f6tande klagandet. Vi har Guds f\u00f6rm\u00e5ga till f\u00f6r\u00e4ndring och f\u00f6rvandling, till att bli hans medskapare. Det \u00e4r det som texten i Josuas bok visar p\u00e5. Gud sk\u00e4nker manna n\u00e4r det inte g\u00e5r att f\u00e5 till n\u00e5got annat. Men n\u00e4r folket f\u00e5tt det f\u00f6rlovade landet, \u201dallt mitt \u00e4r ditt\u201d, d\u00e5 m\u00e5ste de sj\u00e4lva s\u00e5 och sk\u00f6rda, \u00e4ta av det landet ger genom det egna arbetet. Dr\u00e4kten, ringen och skorna \u00e4r inga passiva g\u00e5vor, de ger auktoritet, f\u00f6rm\u00e5gan att skapa, att f\u00e5 allt och alla att v\u00e4xa.<\/p>\n

Denna s\u00f6ndag ska vi sjunga med Gud sj\u00e4lv: \u201dGl\u00e4d er och jubla f\u00f6r evigt \u00f6ver det som jag skapar.\u201d<\/p>\n

Sr Madeleine Fredell OP<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lesninger for 4 s\u00f6ndagen i fastan, \u00e5rg\u00e5ng C \u201dTa fram min finaste dr\u00e4kt och kl\u00e4 honom i den, och s\u00e4tt en ring p\u00e5 hans hand och skor p\u00e5 hans f\u00f6tter.\u201d Det \u00e4r oss det handlar om. Det ska verkligen synas … Les videre →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"categories":[3,7,1],"tags":[],"class_list":["post-416","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-prekener","category-prekener-ar-c","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/416","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=416"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/416\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":434,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/416\/revisions\/434"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=416"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=416"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.opdacia.org\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=416"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}