![\"Santa](\"http:\/\/dacia.katolsk.no\/wp-content\/uploads\/2013\/08\/Santa-Maria-in-Trastevere.jpg\")
<\/a><\/em><\/p>\nVad kan vi veta? Vad b\u00f6r vi g\u00f6ra? Vad v\u00e5gar vi hoppas? S\u00e5 sammanfattade den gamle filosofen Kant filosofins uppgift.<\/p>\n
De \u00e4r m\u00e4nniskans fr\u00e5gor. Maria ger oss svaret p\u00e5 de fr\u00e5gorna, tror jag. N\u00e4r hon skulle d\u00f6 (legenden framst\u00e4ller henne som d\u00f6ende i kretsen av Jesu tolv apostlar) kunde hon se tilbaka p\u00e5 sitt liv och p\u00e5minna oss om det som Gud hade gjort med henne; stora ting, som hon sj\u00e4lv s\u00e4ger. De gjordes f\u00f6r v\u00e5r skull. Maria hade en kunskap om Kristus, en insikt i hans hemlighet som ingen annan skapad varelse har haft eller kan f\u00e5. Som det st\u00e5r i en dikt: “Jag har varit med om dig, jag kan aldrig f\u00f6rlora dig” (Jacques Werup). <\/p>\n
S\u00e5 kunde Maria, vid avslutningen av sitt jordeliv, mer \u00e4n n\u00e5gon annan s\u00e4ga: “Jag har varit med om honom, jag kan aldrig f\u00f6rlora honom. Jag fick honom n\u00e4r den H\u00f6gstes kraft kom \u00f6ver mig, jag v\u00e4ntade honom i nio m\u00e5nader, jag f\u00f6dde honom, lindade honom och lade honom i en krubba, jag gav honom br\u00f6stet, jag sk\u00f6tte honom, sn\u00f6t och tv\u00e4ttade och kl\u00e4dde honom, jag flydde med honom undan m\u00f6rdare till fr\u00e4mmande land, jag l\u00e4rde honom att g\u00e5 och att l\u00e4sa b\u00f6nerna, jag s\u00e5g honom l\u00e4ra sig snickaryrket, jag bevittnade hur han sm\u00e5ningom steg ut ur tystnaden i Nasaret, jag f\u00f6rstod att jag inte l\u00e4ngre f\u00f6rstod honom, eftersom han hade en uppgift som jag \u00e4nnu inte fattat vidden i. Jag f\u00f6ljde hans vandringar, hans sp\u00e5r, med st\u00f6rsta uppm\u00e4rksamhet. Jag var med vid slutet, under korset. Jag m\u00e5ste bevittna hur de torterade mitt barn, jag tog ner honom fr\u00e5n korset och han vilade i mitt kn\u00e4, som han en g\u00e5ng hade gjort som liten, som ett av jordens barn, som en av alla de pl\u00e5gade p\u00e5 jorden, offren f\u00f6r m\u00e4nniskors ondska. Jag fick vara med om trons natt, n\u00e4r han l\u00e5g i graven. Jag fylldes med en n\u00e4stan outh\u00e4rdlig gl\u00e4dje vid hans uppst\u00e5ndelse. Jag var med hans l\u00e4rjungar och v\u00e4ntade p\u00e5 hans Ande, den H\u00f6gstes kraft, \u00e4nnu en g\u00e5ng. Jag stannade kvar efter pingsten i den unga kyrkan och ber\u00e4ttade om allt jag varit med om.<\/p>\n
Jag har varit med om honom. Jag har g\u00e5tt trons v\u00e4g med honom. Jag kan aldrig i evighet f\u00f6rlora honom.”<\/p>\n
Ja, Maria var med den unga kyrkan och undervisade den. Vad apostlarna mindes, det kunde de formulera som l\u00e4ror, de hade synminnen och h\u00f6rselminnen av Jesus, de hade till och med minnet av hur de r\u00f6rt vid honom. “Det vi har h\u00f6rt, det vi har sett med v\u00e5ra \u00f6gon, det vi har sk\u00e5dat och har tagit p\u00e5 med v\u00e5ra h\u00e4nder, det \u00e4r v\u00e5rt \u00e4rende” (1 Joh 1:1). Men Maria hade mer \u00e4n s\u00e5, d\u00e4rf\u00f6r att hon varit med om fr\u00e4lsningens hemligheter i sin egen kropp och i sin egen sj\u00e4l. Hon var f\u00f6rbunden med sitt barn, som alla m\u00f6drar \u00e4r, vare sig de \u00e4r det p\u00e5 ett lyckligt eller ett olyckligt s\u00e4tt. (Samh\u00f6righeten \u00e4r ofr\u00e5nkomlig, och bristen p\u00e5 samh\u00f6righet som \u00e4r s\u00e5 sm\u00e4rtsam i m\u00e5ngas liv \u00e4r ocks\u00e5 en form av samh\u00f6righet.) Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r kyrkan firar Marie hj\u00e4rta med en egen dag i kyrko\u00e5ret. Hj\u00e4rta, det betyder i det h\u00e4r sammanhanget: tanke, k\u00e4nsla, vilja, irriktning. Hennes personliga, mest personliga, inre liv.<\/p>\n
Maria undervisade den unga kyrkan, s\u00e4ger v\u00e5r egen Birgitta av Vadstena, hon var magistra apostolorum<\/em>, apostlarnas l\u00e4rarinna. Hon gav dem svaret p\u00e5 de tre fr\u00e5gorna: Vad kan vi veta? Vad b\u00f6r vi g\u00f6ra? Vad v\u00e5gar vi hoppas?<\/p>\n Vad kan vi veta? Vi kan veta att v\u00e4rlden \u00e4r skapad av Gud och att vi \u00e4r skapade med v\u00e5rt eget individuella \u00f6de f\u00f6r att vi skall vandra trons v\u00e4g just h\u00e4r med Kristus. Trons v\u00e4g \u00e4r ingen idyll. Varf\u00f6r skulle Jesu l\u00e4rjungar besparas n\u00e5got? Varf\u00f6r skulle Guds v\u00e4nner leva ett ointressantare liv \u00e4n andra? Skulle frihet fr\u00e5n sm\u00e4rta och lidande vara ett st\u00f6rre tecken p\u00e5 Guds v\u00e4lsignelse \u00e4n trons \u00e4ventyr? Som om Gud vore ett lugnande piller! Kyrkan \u00e4r inget f\u00f6rs\u00e4kringsbolag mot personliga obehag och katastrofer, f\u00f6rluster och obegripliga sm\u00e4rtor. Kyrkan \u00e4r de som vandrar trons v\u00e4g, i Kristi sp\u00e5r. De som f\u00f6ljer honom skall ha livets ljus. Detta kan vi veta.<\/p>\n Vad b\u00f6r vi g\u00f6ra? Maria ger svaret, som hon gav vid br\u00f6llopet i Kana: “G\u00f6r allt det han s\u00e4ger till er.” Han s\u00e4ger till oss: “Den som \u00e4lskar mig, h\u00e5ller mina bud. Vill du ing\u00e5 i livet, s\u00e5 h\u00e5ll buden.”<\/p>\n Vad v\u00e5gar vi hoppas? Vi v\u00e5gar hoppas p\u00e5 det h\u00f6gsta. Jesus pekar p\u00e5 sin mor, som han har upptagit till platsen vid sin h\u00f6gra sida, han pekar p\u00e5 hennes krona och s\u00e4ger: “Se till vilken h\u00e4rlighet jag har kallat m\u00e4nniskan. Se till vilken h\u00e4rlighet jag har kallat dig. Se till att du inte g\u00e5r miste om din krona.”<\/p>\n Obegripligt underbar \u00e4r m\u00e4nniskans kallelse. Marie kr\u00f6ning i himlen visar b\u00e4ttre \u00e4n alla filosofiska och teologiska teorier vad som \u00e4r m\u00e4nniskans v\u00e4sen och mening. Genom livets obegripligheter till kr\u00f6ningen med livets krona vid platsen p\u00e5 Guds h\u00f6gra sida. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Paulus, med en stark betoning p\u00e5 prefixet syn-<\/em>, som vill framh\u00e4va den kristnes \u00f6desgemenskap med Kristus: “M\u00e5 Gud ge ert inre \u00f6ga ljus, s\u00e5 att ni kan se till vilket hopp han har kallat er, hur v\u00e4ldig hans styrka \u00e4r f\u00f6r oss som tror. Han har gjort oss levande tillsammans med Kristus och uppv\u00e4ckt oss med honom och gett oss en plats i himlen med honom. Vi \u00e4r hans verk, skapade genom Jesus Kristus till att g\u00f6ra de goda g\u00e4rningar som Gud fr\u00e5n b\u00f6rjan har best\u00e4mt oss till” (Ef 1:18.20; 2:5.6.10).<\/p>\n Se p\u00e5 Maria, \u00e5sk\u00e5dningsexemplet p\u00e5 vad vi kan veta, vad vi b\u00f6r g\u00f6ra, vad vi v\u00e5gar hoppas p\u00e5. Hon \u00e4r upptagen till Guds, till Kristi h\u00f6gra sida och kr\u00f6nt med livets krona, till kropp och sj\u00e4l. Hon som med kropp och sj\u00e4l tog emot honom, nu har han tagit emot henne.<\/p>\n Salig hon som trodde, salig hon som h\u00f6rde Guds ord och tog vara p\u00e5 det och i tro och frihet gjorde de g\u00e4rningar som Gud fr\u00e5n b\u00f6rjan best\u00e4mt henne till. Saliga vi som \u00e4r med honom, vi kan inte f\u00f6rlora honom.<\/p>\n Anders Piltz OP, Lund \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 Teksten er hentet fra Anders Piltz\u2019 bok \u201dSom regnet och sn\u00f6n \u2013 ett kyrko\u00e5r\u201d (Artos Bokf\u00f6rlag Skellefte\u00e5 1995). Den gjengis p\u00e5 OPDACIA.com etter tillatelse fra forfatteren.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Dyra V\u00e5rfrudag, 15. augusti Stora ting l\u00e5ter den M\u00e4ktige ske med mig (Luk 1:49) \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0\u00a0 Vad kan vi veta? Vad b\u00f6r vi g\u00f6ra? Vad v\u00e5gar vi hoppas? S\u00e5 sammanfattade den gamle filosofen Kant filosofins … Les videre <\/a>\u00a0<\/em><\/p>\n