7. søndag i påsketiden, år A

Vi befinner oss för under dessa dagar i ett tillstånd av stor förväntan. Jesus har stigit upp till himmelen och lämnat oss på jorden, dock inte ensamma, utan med ett löfte om den Helige Ande. Vi väntar på Anden. Denna tid kunde beskrivas som en kort adventstid: Före julen väntar vi på Jesu födelse, nu väntar vi på hans Ande. Adventstiden börjar Jesu fysiska närvaro på jorden, Kristi himmelsfärd är dess slutpunkt. Än en gång lever kyrkan i förväntan, nu på Anden som kommer att vara närvarande i hela Guds kyrka, inte bara på ett geografiskt ställe på jorden så som Jesus under sitt jordiska liv.

Les videre →

Kristi himmelfart, år A

I dag hör vi slutet på Matteus evangeliet, är en kort och lite förbryllande berättelse! Lärjungarna som alla flytt, när Jesus fängslades och ännu inte sett den Uppståndne, beger sig nu till Galileen. De gör det på kvinnornas uppmaning. Kvinnorna har sett Herren och fått ett uppdrag av honom: ”Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.”

De går till Galileen, där allting började. Där de träffade Herren och kallades till att följa honom. Där de delade vardagslivet med honom, följde honom på hans missionsresor, såg hur han helade människor… Där, på ett berg hörde de hans undervisning om saligprisningarna, de såg honom förklarat… Les videre →

6. søndag i påsketiden, år A

Vi går mot Kristi himmelfart, og søndagens evangelium understreker på en særlig måte hvordan Kristi himmelfart og påske i virkeligheten er to uadskillelige aspekter ved ett og samme mysterium: Jesu vei til Faderen, hans “overgang”, hans påske. Teksten er hentet fra Jesu lange avskjedstale til apostlene i Johannesevangeliet, og er således kronologisk plassert før hans lidelse, død og oppstandelse. I dag leser vi den imidlertid i den tid vi nå befinner oss, i oppstandelsens lys, og da også med henblikk på den fest vi skal feire kommende uke, av Lukas i Apostlenes gjerninger plassert 40 dager etter feiringen av oppstandelsen. Les videre →

5. søndag i påsken, år A

Det er et slikt bilde som dukker opp i hodet mitt når jeg leser Peters formaning i annen lesning for i dag: «… gå selv inn som levende steiner i et åndelig byggverk.»  Å bygge en steinmur på tradisjonelt vis, som den vi ser her, er krevende. Hver stein må velges med omhu og plasseres slik at den er med på å støtte opp de andre. Steinene skal ikke ha én spesiell form – her er det behov for store og små, regelmessige og uregelmessige. Det er trøst og inspirasjon å finne her. Uansett hvor liten eller stor, hvor annerledes eller utilpass jeg kan føle meg, kan det være behov for akkurat meg i det åndelige byggverket. Resultatet kan til og med bli vakkert! Les videre →

4. søndag i påsken, år A

To understand this parable we must consider who the sheep are, namely, that they are the faithful of Christ and those in the grace of God: “We are the people of his pasture, and the sheep of his hand” (Ps 95:7); “You, the people, are the sheep of my pasture” [Ez 34:31]. And so the sheepfold is the multitude of the faithful: “I will surely gather all of you, O Jacob, I will gather the remnant of Israel; I will set them together like sheep in a fold” (Mic 2:12). The door of the sheepfold is explained in different ways by Chrysostom and by Augustine. Les videre →

Kilde: Wikimedia Commons

3. søndag i påsketiden, år A

Mange sliter med troen på Gud. Tvilen ligger alltid og lurer i bakgrunnen. Hvordan kan vi tro på en Gud vi ikke ser? Sannelig, du er en Gud som skjuler seg, sier profeten Jesaja [45:15] ‒ kanskje med et snev av uro. Har vi selv skapt bildet av en gud for å finne trøst når livet gir oss for mye angst og lidelse? Er troens innhold bare en illusjon, en falsk forhåpning? Les videre →