1 januari 2014 – ”Guds heliga moder Maria” och ”Världsdagen för fred”, Lukas 2: 16 – 21
I dag den 1. januari firar vi den saliga jungfrun Maria som Gudaföderska, ”Theotokos”, Guds Moder. Med denna fest inbjuder oss Kyrkan att reflektera över det outgrundliga djup som hennes moderskap utgör. Marias liv som Guds Moder, och Kyrkans Moder, är för var och en av oss en väg till fullkomning, en väg som är ett föredöme i helighet.
Det är vid Bebådelsen som Maria blir den helige Andes brud och som hon genom sitt ”ja” blir Guds Moder. Hon tar emot Jesus i sitt inre. Det är avlelsens ögonblick.
I Ein Kerem, när hon senare besöker sin släkting Elisabet i byn Ein Kerem, låter hon sitt moderskap växa i stillhet allt medan hon tjänar andra. Maria bär Jesus inom sig och hon lovar Gud: Min själ prisar Herren. Det är en tid av lovsång och av väntan.
I Betlehem, sedan hon mottagit och burit barnet, föder Maria Guds Son. Maria ger världen en Frälsare. Och det är genom hennes moderskap som människan befrias. Det är en tid av tillbedjan, av kontemplation, av vördnad och en tid av tacksägelse.
I Nasaret vakar Maria med hela sin moderliga kärlek över Jesus. Hon tar hand om honom tillsammans med Josef. Och det är genom denna Marias kärlek och den uppmärksamhet som hans adoptivfar ger honom, som barnet Jesus växer upp och blir starkare. Det är en tid av uppväxt och av mognad.
I Kana visar oss Maria en annan sida av sitt moderskap. Med all sin kraft som moder lyckas hon ändra sin Sons planer. Hon uppmuntrar Jesus att utföra sitt första verk tidigare än förutsett. Och hon manar tjänarna att göra allt det han säger till dem. Det är kraften i modern Marias förbön till sin gudomlige Son.
I Jerusalem kommer så Marias moderskap att anta en helt ny dimension vid korsets fot. Hennes hjärta genomborras av lidande då hon ser sin Son korsfäst. Och vid sidan av sin Son överlämnar hon allt för världens frälsning. Fadern ser denna kärlek som modern Maria ger som sitt offer och knyter hennes hjärta ännu närmare Sonens hjärta och hans vilja att frälsa människan till Guds ära. Och det är ögonblicket som Jesus väljer för att utsträcka hennes moderskap till att omfatta alla människor. Han säger till Johannes: Där är din mor. Maria blir allas vår moder.
I himlen träder så Maria till slut in i Guds härlighet i sin Sons efterföljd med hela sitt moderskap. Och där bär hon varje dag Sonens mystiska kropp som är hans Kyrka i sina böner. Ja, man skulle kunna säga att hon i härligheten varje dag föder denna kropp genom sin gudomlige Sons verk. Så är Maria verkligen Kyrkans Moder, vilket Paulus VI förklarade den 8 december 1965 då det Andra Vatikankonciliet avslutades.
Till slut kommer vi in, för vi behöver inse att detta gudomliga moderskap också är något som tillhör oss. På ett helt annat sätt än Marias, visst. Hon är ledstjärnan i våra liv. Men också vi behöver ”föda Kyrkan” runt omkring oss där vi är genom att bära fram Jesus till andra, genom att evangelisera. Det är Jesus själv som ber oss att göra det. Och han gjorde det i Kafarnaum när han sade: Det här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske Faders vilja är min bror och syster och mor.
Men vi ska också komma ihåg att det i dag är den katolska ”Värlsdagen för fred”. Dagen proklamerades första gången av Paulus VI år den 1 januari 1967. Sedan dess har det budskap som påven riktat till världen varje år vuxit i betydelse. För i år har påve Franciskus valt temat: Broderskap, grunden för och vägen till fred. I sitt budskap lyfter påven särskilt fram, att utan broderskap (gemenskap) är det inte möjligt att bygga ett rättvist samhälle och en stark och varaktig fred. Låt oss därför sluta denna reflektion med bönen som avslutar hans uppmaning:
Må Maria, Jesu Moder, hjälpa oss att förstå och varje dag leva det broderskap som spirar upp ur hennes Sons hjärta, så att vi kan bringa fred till varje människa på denna vår älskade värld.
Henrik Alberius OP, Lund