Lesningar Fjärde söndagen i fastan årgång A

Om du känner igen Guds avbild i din medmänniska och handlar därefter då är Guds rike inte långt borta. Om du känner igen kungen, Guds representant, i den yngste av Jishais söner, då ser du till hjärtat, precis som Herren. Om du möter Messias i Jesus, Guds människoblivna Ord, då är du inte längre blind utan genomlyst av Gud själv. Synden, ondskan och döden är nedtrampade en gång för alla.

Detta är det glädjande budskapet denna fjärde söndag i fastan, som traditionellt kallas Laetare, gläd er! Evangelisten Johannes skildring av den blindfödde som Jesus botar är på sitt sätt en berättande dramatisering av den så kallade prologen, den teopoetiska inledningen till evangeliet. Berättelsen har många bottnar men avgörandet ligger i att känna igen Jesus som Messias, att han är Guds människoblivande, det levande skaparordet, Dabar – Logos, som antagit kött och blivit del av tid och rum. Konflikten för hela evangeliet antyds redan i prologen ”Han kom till det som var hans och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.” Om vi tar emot Guds levande skaparord, ljuset, då är vi redan födda av Gud, vi representerar Gud, som bröder och systrar till Jesus Kristus själv, som hans medarvingar.

För att bli del av detta gudomliggörande krävs bara en sak: att se och känna igen. Den enda synden som kan hindra oss från att låta Guds avbild lysa igenom oss själva är att vägra att se, vägra att ta emot Jesus som Guds människoblivande. Frälsningsperspektivet i Johannesevangeliet är fräscht och annorlunda än det vi traditionellt bär med oss i den kristna traditionen. Här fokuseras inte på Jesu försoningsoffer i hans död. Tvärtom, så ligger strålkastarljuset på inkarnationen. Samtidigt saknar det fjärde evangeliet berättelser om Jesu mänskliga tillkomst och skildringar av hans barndom. Känner vi igen Gud i Jesus? I varandra? Älskar du mig? Det blir de avgörande frågorna. Eventuella förbrytelser mot regler och förordningar i religionens namn eller en rättfärdig präktighet fäster inte Johannesevangelisten någon vikt vid. Det finns egentligen bara en synd: att inte känna igen Gud i Jesus Kristus, att inte känna igen Guds avbild i våra medmänniskor. Är vi blinda fastän vi säger oss kunna se?

Prologen liksom hela evangeliet är egentligen bara en fortsättning på och utläggning av den första skapelseberättelsen där människan, man och kvinna, blir representanter för Gud på jorden, skapade till Guds avbild och likhet. Känner vi igen vår medmänniska som vår broder och syster?

Författaren till berättelsen om hur Samuel utpekar Jishais yngste son, David, till kung talar om att kunna se med hjärtat, som Herren själv gör. Helandet av den blindfödde mannen handlar inte om att få den fysiska synen tillbaka, utan om att kunna se med hjärtat och så känna igen Gud själv. Vår egen omvändelse idag ligger i linje med Efesierbrevets uppmaning: ”Vakna du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.” Om vi verkligen tror på att vi redan har dött och uppstått med Kristus, vad kan då hindra oss från att frimodigt bryta de bojor som håller oss kvar i orättfärdiga seder, bruk, rädslor och konventioner? Vad hindrar oss från den äkta frihet som det innebär att i ljuset leva som uppståndelsens människor? Visst, ibland är det bekvämare att vara blind för orättvisor och orättfärdiga strukturer och system. I det korta perspektivet kan vi tjäna på att foga oss efter konventionen och grupptrycket. Men att famla i mörker lär inte göra oss till uppresta människor. Varken den blindfödde mannens föräldrar eller fariséerna ville bli befriade från sin blindhet, de föredrog att se utan att se. Med seendet och i ljuset följer ett ansvar, en kallelse att svara på den andres närvaro och behov. Att se med hjärtat handlar om att möta min nästa och inte dra mig undan hans eller hennes behov. Den uppståndne Jesus Kristus frågar ”Älskar du mig?” ”Ser du mig?” ”Känner du igen mig?”

Sr Madeleine Fredell OP