Ditt Kors, o Herre, tillber vi

Korsets upphöjelse

Exaltation_Of_The_Holy_CrossDitt Kors, o Herre, tillber vi, och din heliga uppståndelse lovsjunger och ärar vi, ty genom korsets trä blev världen fylld av glädje.

Så sjöng vi i morgonbönen denna dag. Det kräver en kommentar. Att fira en fest för det heliga Korset, det kräver verkligen en förklaring. Korset är för oss katoliker så självklart att vi inte riktigt tänker på vilka associationer det en gång väckte. Korset har blivit en prydnad på väggar, halsband, ringar, örhängen och som tatuering. Men det var från början ett avrättningsinstrument, något ofattbart hemskt, som elektriska stolen, galgen, giljotinen, garotteringsskruven i Spanien eller hjulet som man hängde upp de avrättades styckade kroppsdelar på här i Sverige så sent som 1792. Vem vill ha bilden av en galge på väggen?

Korsfästelse som straff är ett bra exempel på människans uppfinningsförmåga att plåga andra. Romarna använde det bara mot kriminella av värsta slag: tempelskändare, desertörer, landsförrädare och upprorsmakare. Det var det värsta straffet och kunde inte drabba fria män, bara slavar. Den dömde kläddes av och fick bära tvärbjälken ut till avrättningsplatsen under gisselslag. På den vertikala pålen fanns en liten sittbräda för att döden skulle dra ut på tiden. Ovanför offrets huvud skrev man namn och brott. Bödlarna fick lägga beslag på den dömdes tillhörigheter. Man dog av hjärtstillestånd i traumatisk chock. Kroppen fick hänga kvar på korset till dess fåglar och hundar hade gjort sitt. Hade den döde vänner eller anhöriga kunde de som speciell favör få ta ner kroppen så snart den var död.

Gud blev människa för att dela våra villkor. Han valde att dela just detta det värsta av alla villkor, att dela de nederstas helvete. Jesus, den människoblivne Guden, pryglades redan inför Pilatus domstol, vilket förklarar att han inte orkade bära tvärbjälken ut till Golgota utan måste få hjälp av Simon från Kyrene. Först på avrättningsplatsen kläddes han av men fick behålla ett höftskynke, av hänsyn till den judiska miljön. Man räckte honom på korset vin med myrra som bedövningsmedel, men han ville inte smaka det. Han dog med ett skrik.

Den första kända avbildningen av Jesu korsfästelse är en karikatyr i krita från Forum Romanum i Rom (ca 200). En man tillber en korsfäst man med åsnehuvud. Texten lyder: “Alexamenos tillber sin gud”. Det är en hånfull beskrivning av en kristen inför korset. Först när kristendomen blev accepterad och korsfästelsen avskaffades, kunde korset förvandlas till helig symbol, en symbol inte för nederlag utan för seger. Den 13 september år 335 invigde kejsar Konstantin två kyrkor i Jerusalem, en vid Golgota, den andra vid den heliga Graven. Följande dag visade man för folket resterna av det heliga Korset. Så föddes dagens högtid, det heliga Korsets upphöjelse 14 september, som alltid firas, också om det som i år infaller på en söndag. Ett vidrigt avrättningsinstrument blir föremål för en fest. Den Uppståndne Herren Jesus har förvandlat det ofattbart fasansfulla till det obegripligt glädjefyllda.

Korsets tecken, som vi tecknar oss med, som vi bär, som vi ser upp mot i svåra situationer, det vill säga: var inte rädd. Också det svåraste och vidrigaste är inneslutet i Kristi död och uppståndelse. Också de värsta olyckor som kan drabba dig är en del av Kristi kors. Hur är det han själv säger? Den som vill vara min lärjunge måste ta sitt kors på sig och följa mig. Det låter dystert men är i själva verket ren och oförfalskad glädje. Korset har varit helgonens stora glädjekälla, martyrernas hopp, vanliga människors lättnad och kraft i vardagen.

Thomas a Kempis skriver i sin bok Kristi efterföljelse:

“Allting sammanfattas i korset, eftersom allting måste dö. Det finns ingen annan väg till livet och till verklig inre frid än det heliga korsets väg: att dö en smula varje dag. Du måste alltid lida något, antingen frivilligt eller ofrivilligt. Du finner korset överallt. Du har ont i kroppen eller plågas i själen. Om du frivilligt bär ditt kors, då kommer det att bära dig och leda dig dit du vill. Om du bär det motvilligt blir det bara en börda som du ändå inte kommer undan. Om du kastar av dig det ena korset, väntar ett annat som kanske är tyngre. För den som frivilligt bär korset förvandlas plågan och bördan till gudomlig tröst” (De imitatione Christi, II, 12).

Man kan vända på Jesu ord: Det kors du bär — och alla bär ett kors, även om andra inte märker det, en sjukdom, en förlust, en oförmåga, ett socialt handikapp, en oförklarlig och obesvarad fråga — det bär du i mina spår. Jag har burit det före dig. På din korsväg väntar jag, den Korsfäste och Uppståndne. Det som världen en gång hånade, avskydde, föraktade mest av allt, det valde jag för att rädda dig. Det som för världen är dårskap, det utvalde jag för att komma världens vishet på skam. Skammens tecken har jag förvandlat till ditt segertecken.

Korsets seger kommer oss till del genom dopet och de andra sakramenten, som präglar vår själ på djupet med korsets tecken. Det är inte av en slump som man tecknar korstecknet på barnets panna det första man gör vid ett dop eller att vi spontant gör korstecknet i avgörande situationer.

Korsets tecken säger: om Gud utblottade sig och valde att dö så, om han valde fasans tecken och förvandlade det till segertecken, då måste detta betyda något för alla mänskliga situationer och livsöden på vår jord.

Så kan Paulus sammanfatta med en paradox som vi har svårt att uppfatta, men som hans samtida förstod mycket väl, de som visste vad dödsstraffet genom korsfästelse ville säga: Jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår Herres Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen. —

Ditt Kors, o Herre, tillber vi, och din heliga uppståndelse lovsjunger och ärar vi, ty genom korsets trä blev världen fylld av glädje.

Anders Piltz, Lund

Anders Piltz OP, Lund

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær om hvordan dine kommentar-data prosesseres.