Den natten då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: Detta är min kropp som offras för er.
Sveriges förste författare, dominikanen Petrus de Dacia, talar om nattens mysterier: ”Jag kände till nattens mysterier och märkte att jag på sätt och vis själv genomgick dem. Jag vet ju att Judas lämnade lärjungakretsen om natten. Jag tror att den ärorika jungfrun födde Guds Son om natten och att enligt evangeliets berättelse Herren uppstod från de döda om natten. Måtte jag då, som jag tror, känna att detta har gått i uppfyllelse i mig! Jag vill att Judas och hans otrohet skall lämna mitt hjärta …. Måtte …. Den saliga jungfrun [i mitt hjärta] föda sin son! Måtte jag förvandlas till en ny natur och uppstå till ett nytt sätt att leva, så att jag aldri i evighet behöver smaka döden!”
Natten är något tvetydig: den är i frälsningens historia tiden för kamp och avgörande. Jakob kämpade med Gud vid bäcken hela natten ända till morgonrodnaden. Om natten höll Israels barn påskmåltid i hast innan de drog ut ur Egypten och räddades undan slaveriet. Om natten gick Gud före sitt folk i öknen i en pelare av eld. Om natten föddes vår Frälsare. Det var om natten som Josef tog honom och Maria och flydde till Egypten. Natten brukade Jesus tilbringa i bön till sin himmelske Fader. Det var natt när Herren instiftade sin offermåltid och vigde apostlarna til präster i det Nya förbundet. ”Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt.” Den natten bad Jesus i dödsångest i Getsemane och blev utpekad av förrädaren. I denna natt kom alla lärjungarna på fall för sin Mästares skull. Bara natten vet timmen och stunden när Jesus övergick från döden till livet.
Den som vandrar om natten riskerar att trampa fel. Natten är en risk, en tid då mycket står på spel. Om natten begås de flesta brotten, om natten lider människor mest av ovisshet och ångest. Natten i frälsningens historia er övergångens tid: övergången över Röda havet, Jesu övergång från denna världen till Fadern. Natten innebär en övergång till något nytt. De stora mystikerna har talat om trons dunkla natt, stunden av övergivenhet som sedan övergår till obeskrivlig glädje. Tron är en natt, enligt den kristna traditionen; vi ser inte klart, vi tror på det som Gud har uppenbarat. Vi litar på hans ord utan att kunna se, varför Hebreerbrevet säger att tron är ”en visshet om det vi inte kan se”. Tron är en gåtfull kunnskap, den är viss men dunkel: till och med Thomas av Aquino talar om obscuritas fidei, trons dunkelhet. Vi tror, vi förstår ännu inte.
Och i denna natt sker en övergång. Jesus lämnar denna världen och går över till Fadern. Övergången har ett högt och kännbart pris. Nu skall ett avgörande ske. Natten kommer att leda över till en gryning utan slut. Låt oss gå med honom genom denna natt.
Vad hände i den natt Jesus blev förrådd? Något hände som Petrus inte förstod, Jesus föll på knä för Petrus, den Petrus som snart skulle förneka honom. Petrus vägrade att låta sig betjänas av Mästaren. Han hade inte förstått att Jesus hade kommit för att tjäna, inte för att betjänas. Han hade ännu inte förstått att Gud vill tjäna oss. Kristus blir i denna natt vår föda, han gjör sig till bröd och vin för oss. Han faller på knä för oss.
Förstår vi något av detta? Har vi alls förstått hans eksempel? Detta är övergången. Här sker det som vänder historiens lopp, historien av egoism och dominans. Jesus går över till Fadern när han går mot sitt offer. Han visar dess innebörd genom att falla på knä för lärjungarna, genom att göra slavens syssla, tvätta deras fötter, genom att helga bröd och vin till sin kropp och sitt blod och bryta brödet, utgjuta kalken. För oss. Denna offerrörelse skulle fortsättas av oss. Vi skulle bli bröd och vin för de andra. Att leva som tjänare, för de andra, det är en rörelse som skulle börja denna natt och till slut omfatta alla människor.
Han säger: ”Har ni förstått något av det jag vill visa och säga er? Om nu jag, som verkligen är er Herre och mästare (detta som ni med rätta kallar mig) då är också ni skyldiga att göra som jag har gjort.” I den mån vi deltar i denna offerrörelse, så blir denna natt verkligen en övergång. Om vi i natt skulle börja ta del i denna rörelse mot Fadern, då skulle stora ting ske. Då skulle påsken bli en befrielse, en verklig frigjørelse. Natten skulle lysa så som dagen.
I denna natt betraktar vi honom som blir ett brutet bröd för oss, och faller ner i tillbedjan inför honom som föll på knä för oss.
Anders Piltz OP, Lund
Teksten er hentet fra Anders Piltz’ bok ”Som regnet och snön – ett kyrkoår” (Artos Bokförlag Skellefteå 1995). Den gjengis på OPDACIA.com etter tillatelse fra forfatteren.