Att fasta har blivit en trend: Människor av alla slag fastar och avstår från en viss mat. Internetsajter om fasta är högsta mode. Bättre hälsa, mer energi, kritik mot livsmedelsindustrin och bantning, allt detta är goda anledningar att fasta. Det har ingenting med den religiösa fastan göra- kunde man säga. Ändå handlar det kanske längst inne om en djupare längtan. Beskrivningarna må vara på vår tids språk, i tekniska och biologiska termer, intuitionen finns där ändå i botten om att materiellt överflöd inte ger bättre liv.
”Bättre liv” – här ringer förstås varningsklockorna. Handlar livet om det att bli tillfredsställd och nöjd? Är inte detta ”Jag” mer ett hinder som får mig att anstränga mig på fel sätt, att bygga ett korthus helt enkelt. Puff, så rasar det !
Men den andra sidan av detta ”bättre liv” kan vara något jag inte känner ännu, men anar. Något som manar mig att gå ut ur mina rutiner, den rytm som livet antagit.
Säg att det i denna sekulära fastevåg finns något fördolt. Och sen, vad kan inte hända när jag börjar avstå från något. Upptäckten: Jag är så beroende av mat, jag som trodde jag var fri. Eller: Tänk vad människor som hungrar på riktigt får utstå! Eller: Att avstå, det verkar ge mig en ny slags frihet!
Nu talar jag om att avstå från mat. Den kristna fastan har en annan betoning, på den inre hållningen, att avstå från egocentrisk självupptagenhet. Att gå tillbaka till källorna av bön, till Jesu liv, där börjar allt.
Mäster Eckhart, dominikan på medeltiden, säger så här:- ”Det inre skall rätt behärska det yttre.”
Om jag har uppnått en inre frihet spelar det mindre roll vad jag äter eller annars gör. Det viktiga är att jag överlämnar mig till Gud, för då förändras allt. Ett inre som byggts upp i mig vidgar och fördjupar mig. Så att jag har Jesus som en pelare som stagar upp mig, får mig att stå rak och gå.
Eckhart säger också: ”Kristus har fastat i förtio dagar. Följ honom på så sätt att du ger akt på vad du har mest fallenhet för. Åt det skall du ägna dig och ge akt på dig själv. Det tillkommer för dig ofta mera att ha mindre bekymmer för detta än att du helt avstår från all föda.”
Ge akt på dig själv, lyssna i ditt inre, där är en verklig fasta. Där kan du vända dig till Gud.
Det inre, då som idag hotat. . I världen av överflöd av saker och möjligheter är det än viktigare, skala av, ta bort – fasta!
Där spelar också den yttre fastan roll, att börja avstå, från viss mat, eller varför inte från överdriven tillgänglighet per mobil och internet -och ge tid till bön. För att kunna lyssna bättre till Gud i ditt inre. Ge akt på dig själv – det handlar inte om kritisk självrannsakan, bara om leken att se vad som händer mig under min dag, min glädje och min ilska, mina möten och min ensamhet. För där finns fördolt det stora äventyret som heter Gud i mitt liv.
Björn Engdahl OP,
Helsinki