32. søndag i det alminnelige kirkeåret, år B

Jesus är i Jerusalem, hans lidande och hans död är nära. Det är sista gången han talar till folket och enda gången i Markusevangeliet han talar om de skriftlärda och inte till dem.

Hans undervisning är en varning. Det handlar om att urskilja det som kommer från Gud och leder till livet och det som inte gör det.

De skriftlärda vill synas, bli hälsade och ärade. De drar uppmärksamheten till sin egen person. Hur skall de kunna tro ”som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden?”(Joh 5:44)

Deras långa böner är en lögn, deras hjärtan är inte vända mot Gud, de är självupptagna, förblindade av sin egen förträfflighet och ser varken änkan eller nödlidande omkring sig.

Deras sätt att bete sig och vara är raka motsatsen till vad Jesus själv är och vill att hans lärjungar ska vara. Han undervisar ”med makt och inte som de skriftlärda” och folk häpnar: ”En ny undervisning med makt bakom orden!” (Mark 1:22, 27). Han söker inte sin egen ära. ”Han som avstod från allt och antog en tjänares gestalt” (Fil 2:7). Han är alltid vänd mot Fadern och gör i allting Faderns vilja. Hans auktoritet är äkta, den kommer från Gud och når människans hjärta. Han uppenbarar Fadern och leder människorna till honom utan att behöva bete sig på ett speciellt sätt.

Han är mitt ibland oss som den som tjänar och säger till sina lärjungar:

”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.”

Lärjungarna, som själva åtrår de bästa platserna i Guds rike, ”till höger och vänster” om honom (se Matt 20:21) har svårt att lära sig och även att förstå Jesu sätt att vara. Han varnar dem för allt högmod, själviskhet och girighet som frestar de som fått auktoritet att undervisa och leda folket.

Folket som lyssnar på honom har också ett ansvar. De ska lära sig att urskilja goda herdar från falska och inte låta sig bedras och bländas av makt och framgång. I det långa talet som följer (kap 13) varnar Jesus för bedragare som ska komma i hans namn och vilseleda många.

Berättelsen om änkans gåva som följer detta tal har en märklig ställning i Markusevangeliet. Den avslutar den långa debatten med de skriftlärda och föregår förutsägelsen om templets förestående fall.

Jesus sitter framför templet, som den som undervisar. Han ser den fattiga änkan som ingen ser och som inte vill bli sedd. Hennes sätt att vara är i total kontrast till de skriftlärdas. Jesus blir rörd av denna kvinnas gest och kallar sina lärjungar till sig, som han kallade dem i början av deras mission (3:13-14). Änkan är den som har blivit av med allting på jorden. Hon äger ingenting, hon hoppas ingenting mer av livet, hon är utan skydd. Nu ger hon det sista, det hon hade att leva på. Hennes gåva är total. Hon avstår från all trygghet hon överlämnar hela sitt liv åt Gud i en total överlåtelse, han ska sörja för henne. Hon är inte ett offer, hon offrar allt i en fullständig frihet.

Jesus är djupt rörd av denna kvinnas gest. Den är som en profetia av det han själv gör, när han är på väg till korset. Lärjungarna har gjort motstånd varje gång han har talat om sin väg till Jerusalem och sitt lidande och död. Han ger dem nu en sista undervisning, men de har inte sett och det kommer att ta lång tid för dem att gå in i människosonens mysterium. Vägen till livet genom lidandet och döden är ju obegriplig för människans förstånd om det inte upplyses av den Helige Ande.

I denna berättelse finns även en kritik mot de skriftlärda som inte ser sin nästas nöd och ”äter änkorna ur husen” och även mot templet. Det är en skandal att denna kvinna är i en sådan nöd framför templet. Om templet var som det är ämnat att vara, ”Guds boning bland människorna”, så borde relationerna bland människorna vara annorlunda. Kvinnan skulle få kärlek och stöd när hon kommer till Guds tempel.

Efter denna episod lämnar Jesus templet och förutsäger templets fall. När Gud inte längre bor i sitt tempel, när människorna har tagit hans plats och dyrkar sig själva, så kommer människorna att svälta ihjäl framför templen som de själva bygger.

Syster Veronika OP,
Rättvik, Sverige