Några tankar ur klostertystnaden….
”När jag fick dina ord, blev de min föda, ja dina ord blev för mig mitt hjärtas fröjd och glädje.”
Så skriver profeten Jeremia (Jer 15:16). Orden blir föda, något man äter, till styrka dag efter dag….
Tänk om just denna tid vill få oss att upptäcka Bibelns skatter på nytt? Till hjärtats fröjd och glädje!
Hunger och mättnad är ett tema som återkommer i Bibeln. Hunger som stillas, mättas, tillfredsställs. Hunger efter Gud, en hunger som endast Han själv kan stilla.
”Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.” (Ps 81:17 )”Mätta oss med din nåd när morgonen gryr så att vi kan jubla och vara glada!” (Ps 90:14)
Våra magar behöver fyllas, så också själen. Jeremia säger, när jag fick dina ord, blev de min föda…
Födan gör att vi växer, orden gör att vi växer…Växer till vadå? Ett andligt växande.
Fröet, Guds ord, gror i det goda hjärtat, i den mottagliga jorden…den öppna jorden, den törstiga jorden, som befruktats av Anden…ur ert inre skall flyta strömmar av levande vatten… och det bär hundrafaldig frukt…
Vi är inte utlämnade åt oss själva, inte ens under denna pandemi. Kristus möter oss i bibelordet.
Den helige Augustinus hörde vid kallelsen en röst i trädgården som sade: Tag och läs! Och vi vet vad det ledde fram till!
Eller Herren ord till profeten Hesekiel: Tag och ät! Han åt bokstavligen upp bokrullen, och den smakade ljuvt som honung. (Hes 3:1)
Också vi kan låta oss drabbas, kanske inte alltid så dramatiskt, utan ofta den stilla susningen.
I en av sina böcker skriver p. Wifrid Stinissen OCD:”Vi kan när som helst träda i en mycket konkret kontakt med Gud, vi kan när som helst höra honom tala till oss. Vi behöver bara öppna Bibeln och läsa.” (Ordet är dig nära, Libris 1997)
Herren möter oss verkligen i sitt ord. Han uppenbarar sig.
Att i dessa påsktider meditera över texterna som flödar över av liv ger oss liv, förenar oss med Kristus. Och det bygger upp Kyrkan.
Det finns en relation mellan ordet och eukaristin, de hör ihop, och befruktar varandra. Att ofta gå i Mässan står i relation till att också läsa Ordet ofta.
Det sägs att den helige Dominikus alltid bar Matteus evangelium på sig och ett av Paulus breven, vilka han kunde utantill…så dyrbart var det för honom…
I klosterlivet får vi leva i den andliga läsningen dagligen, lectio divina. Ett ätande av Ordet, idisslande, ruminatio,för att införliva det, låta det forma oss. Ett möte med Herren.
Han uppenbarar sig, och vi förs alltmer in i den sanna meningen.
Thomas Merton skriver: ”För att finna meningen med vår tillvaro måste vi finna inte den mening som vi väntar utan den mening som är uppenbarad för oss av Gud.
….De meningar vi är i stånd att upptäcka räcker aldrig. Den sanna meningen måste uppenbaras. Den måste ”ges”. Och den faktum att den ges är dess huvudsakliga innebörd – ty livet självt är till sist bara meningsfullt i den mån det är givet.”(Den nya människan, s13-14, Verbum 1985)
Bibeln är ett kärleksbrev. Ja just det, ett kärleksbrev, som ges, från Gud till oss. Läs det själv…
”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom.” Joh 14:23
Tag och ät!
Sr. Katarina o.p. (Rögle kloster)