Han öppnade inte sin mun
när hans skönhet doldes av gissel,
när hans majestät färgades i
blod av den tvinande krona
han kröntes med.
Som ett felfritt lamm
fördes han fram:
” – Korsfäst!”
Stunden är kommen, stunden då vår Brudgum frambär sig själv som ett offer för vår skull. Guds lamm, Han som ÄR låter sig räknas för intet. Utan synd, men bortförd som brottsling, som slav, för att vi skulle bli fria, få frid! En smärtornas man, föraktad, förrådd, förnekad av dem han håller så kär. Hur många är det som anar att det är vår smärta, vår sjukdom han i fullhet helt bär? Han ger oss idag ett exempel, för att vi skall följa i hans spår och allt fler finna läkedom, i hans helgande sår.
”Det finns ingen annan stege än korset på vilken man kan stiga upp till himmelen” (Rosa av Lima)
Som mållösa inför mysteriet, Frälsaren på Korsets trä. Må inget hjärta förbli i hårdhet, inför det offer som offras här. Guds Son lider – med, i, för oss. Må ingen vända bort blicken, utan träda fram inför denna nådens tron. Ty han som mättar all hunger, törstar efter vår tro. Låt oss träda fram i sanning, om så svärd skiljer märg och ben. Låt oss be för varandra, ja, för var levandes lem vi här må be: att allt fler finge smaka, den kärlek Gud älskat oss med!
sr Thérèse op, Rögle kloster
(Tavlorna Ecce homo och Den elfte september är målade av vår sr Mikaela op, publicerade med tillstånd av konstnären)