Tredje söndagen i fastan: Luk 13:1-9
Tålamod att blomstra
Lidande får människor att ställa frågan: Varför? I Lukas evangelium får vi läsa att Pilatus hade låtit döda galiléer som hade kommit för att frambära ett offer. Vad hade han för orsak att göra så? Kanske var de dödade männen galileiska motståndsmän, några som hade spridit förödelse bland de romerska trupperna. Kanske Pilatus ville hämnas.
När Jesus får höra om det som har hänt vänder han på saken, så det inte handlar om offren utan om dem som berättar om det. Han säger att de som dog var inte mer syndiga än andra människor. Frågan går inte att lösa genom att mäta någons skuld. I stället säger Jesus till dem: “[O]m ni inte omvänder er skall ni alla mista livet som de.”
Jesus hänvisar sedan till Siloatornet som rasade och nämner dem som dog i den olyckan. Inte heller de var större syndare än alla andra. Och på nytt säger Jesus: “[M]en om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.”
Evangelisten Johannes berättar att Jesus gav ett liknande svar på frågan om mannen som hade varit blind från födelsen: “Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.”
Vilka Guds gärningar talar Jesus här om? Vad är hans svar inför lidande och död?Svaret är att han själv övervinner döden. Hans lidande har burit alla människors lidande, och han har i sin uppståndelse besegrat döden och allt lidande.
Det är den Guds plan som Gud kallar människor som chockats av lidande att vända sig till: omvänd er till er Gud, så att ni inte går under. Ta emot Guds godhet och återvänd till ett liv i enhet med honom. Då kommer Guds gärningar att uppenbaras i era liv.
Hurdana är Guds goda gärningar, de som ingår i hans frälsningsplan? Det får vi höra om i Jesu liknelse om fikonträdet som inte bar frukt på tre år. Trädets ägare tänkte rationellt att ett sådant träd i onödan tar upp jord. Det bästa vore nog att fälla trädet.
Men trädgårdsmästaren ber om en ny chans för trädet: “Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.”
Det tar sin tid att växa och ge frukt. För tio år sedan fick jag en liten amaryllislök. Ur den växte det två smala blad. Först i vintras gav blomlöken en första knopp och på askonsdagen slog två vackra blommor ut. Det tog alltså tio år innan jag fick se den första blomman.
Mannen med som ägde trädet i liknelsen gick med på trädgårdsmästarens plan. På samma sätt har Gud tålamod med oss. Han vet hur långsamma och sköra vi är. Liksom en trädgårdsmästare som älskar sina träd gräver han runt oss och gödslar. Alltid förstår vi inte vad det är som behövs i vårt liv för att vi ska kunna växa och i ett senare skede bära frukt.
Som en skicklig trädgårdsmästare gallarar Gud och får oss att växa. Han vill att vi ska anpassa oss, omvända oss till den frälsningsplan som Kristus genom dopet har inlett i oss och för vilken han ger oss näring genom sitt ord och sina sakrament.
Kaarina Koho OP, Helsingfors