4. søndag i advent (År B)
I dag kommer vi tett på inkarnasjonens mysterium, og dagen har en lys og forventningsfull undertone som anslås allerede i messens inngangsvers: «Himler, send dugg fra det høye, la den Rettferdige komme som regn fra skyen, og vår Frelser fødes av den åpne jord!»
Denne siste søndagen i adventstiden er tilegnet Jesu mor, Maria, og den er preget av glede. Dette er en gammel tradisjon som går tilbake helt til middelalderen. Og som Anselm av Canterbury (1033-1109) så vakkert uttrykker det: «Ved fylden av din (Marias) nåde opplever alle som var i dødens vold, sin befrielse, og også de som bor over jorden fryder seg i sin gjenreisning. For ved Sønnen, den herlige, som fødtes av din jomfrudom, jubler alle de rettferdige som gikk bort forut for hans livgivende død, for han har sprengt deres fengsel… Gud ga Maria sin Sønn, han som alene er født av Guds hjerte og er ham lik, den Sønn Gud elsket som seg selv… Han som hadde makt til å skape alt av intet, han ville ikke gjenreise den vanhelligede skapning uten Marias hjelp.» Les videre →
Jesus har just kallat sina fyra första lärjungar, tillsammans med dem går han på sabbaten till synagogan och där undervisar han. Vad han säger i sin undervisning rapporterar inte Markus, men han noterar både i början och i slutet av detta stycke hur folket grips av den. De är vana att lyssna på de skriftlärda vars auktoritet är stor, men Jesus undervisar på ett helt nytt sätt, de ord han säger har en tyngd, en makt.
