Skjærtorsdag

«Ett legeme og én Ånd – slik som dere er kalt til ett og samme håp. En Herre, én tro og én dåp, én Gud og alles Far – han som troner over alle, virker gjennom alle og er i alle.» Ef. 4,5-6

Dette kjente Paulus-sitatet dreier seg i bunn og grunn om nattverden, Herrens eget måltid – det mest sentrale av sakramentene, vårt daglige brød som kristne. Den samme lesning setter nattverdsfeiringen inn i dens rette sammenheng i den gamle og den nye pakt, og denne er det verdt å reflektere litt over. Les videre →

Herrens bebudelse

Guds Ande, som i skapelsen svävade över vattnen, är den kraft som vid bebådelsen överskuggar Maria och frambringar livet i henne. Hennes barn är mer än en enastående människa, mer än ett stort helgon, mer än en messiasgestalt, han är Messias själv. Maria blir havande och föder en son, som inte är resultatet av mänsklig planering utan frukten av Guds plan med människan: inget är omöjligt för Gud. Maria säger att hon är Herrens tjänarinna. Det är inte bara uttryck för ödmjukhet, utan också för läraktighet och kärlek som uttrycks. Hon ställer sig i den långa raden av tjänare. Hon uttrycker sitt samtycke till Guds vilja, som fri och rationell varelse, detta som är definitionen av tro: att fritt, med förstånd och vilja, ge sitt samtycke till Guds uppenbarelse. Mose och Josua och hela Israels folk hade bekänt sig som Guds tjänare, men aldrig någon kvinna förrän Maria. Marias ja bryter fram ur hennes tro, grundad i vissheten att Gud är trogen och aldrig sviker sina löften. Han blir vid bebådelsen närvarande på ett nytt, oväntat, oöverträffat sätt, som människa bland andra människor. En närvaro som började då men som fortsätter i dag och skall fortsätta till tidens slut. Det människoliv som blir till i dag skall en gång försäkra oss: Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. Les videre →

Festen for den hellige Josef

Maria i Bibeln verkar vara en ung, levande, intelligent, positiv och handlingskraftig flicka med förmåga att jubla och vara glad. Men under årtusendena som gått har det fantiserats åtskilligt om henne, inte minst i konsten: Maria som skönhetsdrottning i gips, sorgsen Maria i slöjor på ikonerna. Hon utnämns till drottning av allt möjligt, något som jag tror hon i högsta grad ogillar.

Men fantasierna runt Maria ger en frihet att även fundera över Josef med fantasins hjälp.

Ser ni honom? Han står där i arbetskläder. Ansiktet är lite rynkigt och bränt av solen. De små glittrande ögonen med skrattrynkor runt omkring är de godaste man kan se hos en människa. På sitt enkla vis är han en trygg famn för den som söker hans hjälp, och det tror jag grannar och släktingar gjorde och det har många människor genom historien gjort, inte minst Teresa av Avila och påven Franciskus. Les videre →

Askeonsdag

Every sin, in any meaning of the word, has two sides to it. On the one hand it is some kind of neglect of God’s love – whether a total rejection (and option for something else) as in mortal sin, or simply not expressing your gratitude enough in your daily life as in venial sin – on the other hand all sin involves an attachment to, even an addiction to other lesser good things, the things of this world. Forgiveness of sins deals with the first part – whether it is the miraculous grace of conversion and contrition by which we are turned back to God from mortal sin, or the grace of increasing charity by which we pull ourselves together after venial sin. Les videre →