5. søndag i det alminnelige kirkeåret, år B

Efter at Jesus har sat sit ”hold” på de 12 disciple, åbner Markusevangeliet ved at præsentere os for to helbredelsesundere. Vi, der regelmæssigt lytter til evangeliet, må høre godt efter, for at høre, hvad Markus vil. Det er ikke tilfældigt at han placerer dem i begyndelsen af sit evangelium. Evangelierne er selvfølgelig langt andet og mere end en samling tilfældigheder,

De præsenterer os for Gud og Guds mening med verden.

Derfor er disse to undere –  ikke bare de første i den lange række, af alle de andre, der senere vil blive helbredt. Hos Markus ”fungerer” de som en slags ouverture for evangeliet. Her spiller nogle af de væsentlige temaer, der efterhånden skal blive dybere udfoldet i evangeliet. Les videre →

4. søndag i det alminnelige kirkeåret, år B

Jesus har just kallat sina fyra första lärjungar, tillsammans med dem går han på sabbaten till synagogan och där undervisar han. Vad han säger i sin undervisning rapporterar inte Markus, men han noterar både i början och i slutet av detta stycke hur folket grips av den. De är vana att lyssna på de skriftlärda vars auktoritet är stor, men Jesus undervisar på ett helt nytt sätt, de ord han säger har en tyngd, en makt.

Jag vet …tig!

Jesus undervisar, de orena andarna vet! Les videre →

3. søndag i det alminnelige kirkeåret, år B

Tiden er denne søndagens tema.

I den første lesningen hører vi at profeten Jona ble sendt til storbyen Ninive med et urovekkende budskap til de syndige innbyggerne: «Ennå førti dager, og så skal Ninive bli ødelagt!» Da folket omvendte seg og gjorde bot, endret Gud sin plan. [1 Jona 3:1-5,10]

Deretter får vi noen formanende ord fra Paulus, som skriver at «Tiden er knapp […] for hele den synlige verden går mot sin undergang.» Vi må leve uten å binde oss for sterkt til denne verdens goder. [1 Kor 7:29-31] Les videre →

Festen for Herrens dåp, år B

Mannen fra Nasaret i Galilea er historiens aller største empatiker.  Empati (innforlivelse, medlidenhet) er den korteste og beste karakteristikk av hans liv og gjerning som til dags dato er foreslått.  Han viser seg i evangeliene som en venn av både natur og historie,  våre evangelister kan lett enes om dette.  Men han gikk for langt i sin iver for rettferd og likhet, dette var den konklusjon tidens religiøse ledere trakk etter at han hadde virket i noen år.  Derfor besluttet de å kvitte seg med ham, noe romerne lett lot seg overtale til å bli med på, dette av frykt for at han skulle svekke tidens religiøse system.

Dagens fest handler imidlertid ikke om sluttstadiet , men om oppstarten til hans offentlige virke. Les videre →

Kristi fødselsfest, midnattsmessen (År B)

Evangeliet som läses i natt är en av de texter i Bibeln som antagligen är mest bekant till alla kristna. Även om kyrkan skulle kännas främmande och man sällan besökte mässan, är denna text utan tvekan det ställe i Bibeln som man kan nästan utantill. Julevangeliet är starkt förknippad med en av de viktigaste festerna under kyrkoåret – en fest som firas till och med av dem som inte vill ha någonting med kyrkan eller ens religionen att göra. Texten väcker säkert många minnen och känslor i oss: minnen från jular för tiotals år sedan, jular med avlidna släktingar eller vänner, jular som kanske inte var så lyckade men även jular som präglades av samvaro och kärlek. Julevangeliet har blivit en del av vårt eget livslopp; ett evangelium som följer oss på vår väg mot Guds rike. Les videre →

4. søndag i advent (År B)

I dag kommer vi tett på inkarnasjonens mysterium, og dagen har en lys og forventningsfull undertone som anslås allerede i messens inngangsvers: «Himler, send dugg fra det høye, la den Rettferdige komme som regn fra skyen, og vår Frelser fødes av den åpne jord!»

Denne siste søndagen i adventstiden er tilegnet Jesu mor, Maria, og den er preget av glede. Dette er en gammel tradisjon som går tilbake helt til middelalderen. Og som Anselm av Canterbury (1033-1109) så vakkert uttrykker det: «Ved fylden av din (Marias) nåde opplever alle som var i dødens vold, sin befrielse, og også de som bor over jorden fryder seg i sin gjenreisning. For ved Sønnen, den herlige, som fødtes av din jomfrudom, jubler alle de rettferdige som gikk bort forut for hans livgivende død, for han har sprengt deres fengsel… Gud ga Maria sin Sønn, han som alene er født av Guds hjerte og er ham lik, den Sønn Gud elsket som seg selv… Han som hadde makt til å skape alt av intet, han ville ikke gjenreise den vanhelligede skapning uten Marias hjelp.» Les videre →