I første omgang var beviset bare leselig for disiplene. Jesus vasket føttene deres. I neste omgang var beviset pasjonen, som skulle følge etter dette aftensmåltidet. Beviset som er gitt oss alle.
Jesus Kristus aksepterer at han skal dø. For å gjøre det mulig for oss å føre verket hans videre, etterlater han oss et minne.
Jesus Kristus tar den jødiske minnehandlingen, som utgjorde deres påskefeiring, og ga den en ny mening. Les videre
Evangeliet i messen på palmesøndag, år A, er lidelseshistorien slik vi hører den hos Matteus.
La oss reflektere over den mens vi lytter til Kathleen Ferrier som synger “He was despised” fra “Messias” av Georg Friedrich Händel – Les videre
Lesningar Fjärde söndagen i fastan årgång A
Om du känner igen Guds avbild i din medmänniska och handlar därefter då är Guds rike inte långt borta. Om du känner igen kungen, Guds representant, i den yngste av Jishais söner, då ser du till hjärtat, precis som Herren. Om du möter Messias i Jesus, Guds människoblivna Ord, då är du inte längre blind utan genomlyst av Gud själv. Synden, ondskan och döden är nedtrampade en gång för alla. Les videre
”Engelens vinger åpner seg og sprer seg utover skapelsen, svanger med Jesu menneskevordelse, fullbyrdelsen av Guds skaperverk”. (Henri Guérin, 1978)
Skapelsens høydepunkt er altså Inkarnasjonen.
I sitt tredje bind i trilogien ”Jesus fra Nasaret” understreker Pave Benedikt XVI at med engelens hilsen til Maria, ”Gled deg”, begynner i egentlig forstand Det nye testamente.
Det er det glade budskap.
Les videre
19. mars, festen for den hellige Josef, Jomfru Marias brudgom
Ved dåpen fikk jeg navnet Joseph. Da jeg trådte inn i Dominikanerordenen, hadde jeg muligheten til å bytte til et nytt navn. Men jeg ville beholde navnet Joseph fordi jeg var så glad for å ha ham som skytshelgen. Den 19. mars er festdagen for den hellige Josef, Jomfru Marias trolovede, og Jesu fosterfar. Opphavet til dagen er usikkert, men det kan være at den bevisst er lagt i nærheten av Herrens bebudelse den 25. mars. Spredningen og populariteten av Josefs festdag er for en stor del takket være den hellige Teresa av Avila, som ofte anbefalte hengivenhet til den hellige Josef i sine skrifter.
Det er underlig hvordan kristen kunst har hatt en tendens til å portrettere Joseph som en gammel mann. Ofte ser han mer ut som Jesu bestefar enn som hans far. Et slående unntak er maleriet av den spanske kunstneren El Greco. Han fremstiller Josef som en kraftfull ung mann, pålitelig og beskyttende. Dette er mye nærmere det portrettet som Bibelen gir av Josef. Les videre
Att fasta har blivit en trend: Människor av alla slag fastar och avstår från en viss mat. Internetsajter om fasta är högsta mode. Bättre hälsa, mer energi, kritik mot livsmedelsindustrin och bantning, allt detta är goda anledningar att fasta. Det har ingenting med den religiösa fastan göra- kunde man säga. Ändå handlar det kanske längst inne om en djupare längtan. Beskrivningarna må vara på vår tids språk, i tekniska och biologiska termer, intuitionen finns där ändå i botten om att materiellt överflöd inte ger bättre liv. Les videre
(Homilie for 8. søndag i det alminnelige kyrkjeåret, år A. Dagens lesningar)
Me står no like framfor inngangen til fastetida. Om berre tre dagar skal me teiknast med askekrossen. Presten minner oss samstundes om at me er Guds forgjengelege skapning og eigendom, og formanar til omvending og tru. Med dei orda legg me ut på den førti dagar lange ørkenvandringa saman med Jesus. Det er ei tid for forsaking, bøn og faste.
Dagens Evangelium kan me sjå som eit forberedande innsteg, der me så å seie tunar oss inn på tida som kjem. Kristus formanar til tillit til Gud, og til å legge livet i Herrens hender. Det er inga lett øving. Mennesket slit ofte med tilliten, og held hardt på sitt eige. Sjølv når eins eige strengt tatt ikkje er så mykje å halde på. Det vert litt slik som når Piet Hein skildrar si hanglande helse i vinterkulda:
Jeg er så forkølet, forpint og besværet,
og det er så synd og så trist,
og jeg er så syg, som ingen har været –
siden jeg var det sidst.
Piet Hein
Mennesket freistast gjerne til å gå og degge for sitt eige elende, og er ein fyrst kome i ein slik tilstand er ein lite open for oppmuntrande ord. Ein skal ikkje prøve seg med fraser som til dømes: «Det kommer ikke an på hvordan du har det, men hvordan du tar det.» Les videre
Herrens fremstilling i Templet
Brødre og søstre,
den festen vi feirer i dag, er rik både på innhold og historie, noe som antagelig er grunnen til at den har hatt mange ulike navn opp gjennom tidene. Hos oss har den blitt kalt både “Jomfru Marias renselsesfest”, “Maria lysmesse” og ”Kyndelsmesse”, før den etter liturgireformen som kom i kjølvannet av Det Annet Vatikankonsil fikk tilbake sitt ur-opprinnelige navn, som er; Festen for Herrens fremstilling i Templet. Les videre
Jesus Kristus: både åpenbareren og det åpenbarte
Ordet epifani er gresk og betyr «tilsynekomst» eller «åpenbaring»; det skriver seg fra hedensk religiøs bruk og er i de første kristne århundrer knyttet til keiserens person og overnaturlige status. I en teologisk sammenheng er det for kristendommens vedkommende blitt et svært sentralt ord, siden det her dreier seg om en åpenbaringsreligion, troen på at Gud har åpenbart seg for menneskene, talt til oss på en så direkte måte som mulig. Epifani står følgelig for «kommunikasjon», «meddelelse» i den kristne tradisjon, og vi bruker det på en aksentuert måte i juletiden. Les videre
1 januari 2014 – ”Guds heliga moder Maria” och ”Världsdagen för fred”, Lukas 2: 16 – 21
I dag den 1. januari firar vi den saliga jungfrun Maria som Gudaföderska, ”Theotokos”, Guds Moder. Med denna fest inbjuder oss Kyrkan att reflektera över det outgrundliga djup som hennes moderskap utgör. Marias liv som Guds Moder, och Kyrkans Moder, är för var och en av oss en väg till fullkomning, en väg som är ett föredöme i helighet.
Det är vid Bebådelsen som Maria blir den helige Andes brud och som hon genom sitt ”ja” blir Guds Moder. Hon tar emot Jesus i sitt inre. Det är avlelsens ögonblick. Les videre