Helligkåring og utbredelse

Den “nye kirken” i Bologna hvor St. Dominikus nå er gravlagt

Etter Dominikus’ død var brødrene mer omhyggelige med hans bønner og arbeidet han hadde inspirert enn med noen kult, og de brydde seg lite om hans relikvier. Gravmælet de bygde, var beskjedent. Det ble liggende i friluft da arbeidet med en ny kirke i Bologna startet i 1228. Pave Gregor IX ga sin tillatelse til den høytidelige overføringen av Dominikus’ levninger til den nye kirken i 1233, og det oppsto en folkelig kult. Det skal ha skjedd mange undre ved hans grav. Han ble helligkåret den 3. juli 1234 av sin venn pave Gregor IX, som i 1228 også hadde helligkåret Frans. I en bulle datert i Spoleto den 13. juli 1324 gjorde paven Dominikus’ kult obligatorisk for hele Kirken. Dominikus’ bror Mannes grunnla en kirke til helgenes ære i hans fødehus. Kulten bredte seg med dominikanerordenens utbredelse. Dominikus er skytshelgen for dominikanerne og mot feber, som han selv led av. Han er også skytshelgen for Bologna og for astronomer. Les videre →

Til festen for Marias opptagelse i himmelen, den 15 august 2014

Festen for Marias opptagelse i himmelen er ikke alltid lett forståelig, iallfall ikke for oss med luthersk bakgrunn. Først og fremst fordi Bibelen taler forholdsvis lite om Jesu Mor, og når det gjelder hennes opptagelse i himmelen, er denne ikke nevnt med ett ord. Det er derfor protestanter ofte har en viss vanskelighet med å forholde seg til dette dogmet som først ble promulgert i 1950 av pave Pius XII. Men allerede lenge før eksisterte det i kalenderen en Mariafest den 15.august kalt : “Marimesse om høsten” som også “Marimesse om våren” ble feiret  den 25 mars til festen for. “Herrens bebudelse”. Les videre →

8 augusti 2014 – vår helige fader Dominikus fest (Lukas 10: 1 – 9)

Att kallas och att sändas. Det är det som vårt evangelium i dag handlar om. Och det är också det som vårt liv som kristna handlar om. Vårt evangelium i dag handlar så om oss. Om att vi är kallade och sända till världen för att den ska få liv.

Därför är det ett evangelium som också är särskilt lämpat för i dag då vi firar vår helige fader Dominikus. Han hörde vad detta evangelium sade till honom och han gjorde det till sitt. Så mycket att också han samlade lärjungar omkring sig, som han sedan sände ut. Två och två, så som evangeliet säger. Han gjorde som hans Herre gjort – apostlar av sina lärjungar. Les videre →

Olsok – Olav den Heilage

Dagens ord går rett til kjernepunktet av det kristne Evangeliet. Kjærleiken ber i seg offervilje, slik Jesus òg framhevar det i Johannesevangeliet: «Ingen har større kjærleik enn den som gjev sitt liv for sine vener» (Joh. 15,13). Kristus lovar disiplane at somme av dei vil måtte tøme den kalken som Herren sjølv må drikke, men at dei for dette også vil prisast salige i himmelen. Soleis har alltid martyriet vore høgt akta i Kyrkja, sidan det utrykker agape, den betingelseslause kjærleiken som speglar Guds holdning til oss. Les videre →

Festen for de hellige apostler Peter og Paulus

År 1978 träffades Petrus och jag, Petrus, fiskaren från Galiléen och Ylva-Kristina från Sverige. Det skedde på Petersplatsen i Rom, när den nyvalde påven Johannes Paulus II kom ut på balkongen. Plötsligt var det som om historien fixerades i en punkt. Då och nu, Galiléen, Rom och Sverige flöt ihop. Visserligen stämde det stora palatset och den polske påven illa med den impulsive och förmodligen fattige fiskaren Petrus som levde för 2000 år sedan. Men ändå möttes vi alla.

Vilket liv Petrus måste ha haft! Tidiga fuktiga morgnar i båten för att lägga ut nät och dra upp nät. Svärmor som var sjuk men blev botad av mannen som en vacker dag stått där på stranden och kallat Andreas och Peter att lämna näten och följa honom i stället. Förmodligen tyckte Petrus att det lät absurt, men han kunde inte motstå mannen med den kärleksfulla och bestämda utstrålningen. Les videre →

Festen for Katarina av Siena

Katarinas liv og lære illustrer på en usedvanlig god måte dagens evangelium. Hun var som et barn, en ulærd kvinne, som av Gud fikk visdom og forstand til å forstå det Kristus ønsket å åpenbare for henne. Fremfor alt oppnådde hun en dyp innsikt i inkarnasjonens mysterium. Hun pleidde å beskrive Kristus som menneskets bro til Gud. For Katarina bestod livet her på jorden i å ta seg fram over denne broen ved å la seg forene med Kristus, ved nådens hjelp å ta på seg sin del av Kristi åk og etterligne ham i ydmykhet. Les videre →

2. søndag i påsketiden, Miskunns-søndagen

I dag firar den Gudomliga Barmhärtighetens söndag. Det är en fest som påve Johannes Paulus II införde år 2000 för den Andra Påsksöndagen. Han gjorde det i samband med helgonförklaringen av syster Faustina Kowalska. När festen firades för första gången ett år senare sade han: En dag sade Jesus till syster Faustina: ”Mänskligheten kommer aldrig att finna friden förrän den sätter sin tillit till den Gudomliga Barmhärtigheten”. Den Gudomliga Barmhärtigheten. Det är Påskens gåva som Kyrkan tar emot av den uppståndne Kristus och ger till mänskligheten (Divine Mercy Homily, April 22, 2001).

Festdagen är alltså ny, men läsningarna ur Skriften som Kyrkan ger oss denna söndag ändrades inte när den infördes. Låt oss därför se efter vilket samband som vi kan finna mellan den Gudomliga Barmhärtighetens fest och berättelsen om mötet mellan den uppståndne Kristus och lärjungen Tomas. Les videre →

Menigheden på Frederiksberg får hvert år til påske et andagtsbillede i anledning af påskekommunionen. På bagsiden af billedet står der:

Øverst i billedet – der gengiver den pulserende verden, med trafik og kommunikation (udtrykt ved et fragment af en bro), ses øverst korsets møde med jorden, der holdes fast med kiler, men ellers ikke ses. Ligesom på langfredag, er den korsfæstede indhyllet i mørke.

Evangeliet på langfredag er lidelseshistorien slik den står i Johannesevangeliet.

La oss reflektere over den mens vi lytter til sluttkoret i Johannespasjonen av Johan Sebastian Bach: “Ruht wohl, ihr heiligen Gebeine” – Les videre →